Estetiska uttrycksformer som metod för uttryck av känslor hos förskolebarn

Abstract

I detta utvecklingsarbete undersöks hur estetiska uttrycksformer som bild, drama, musik och rörelse kan användas för att hjälpa barn att uttrycka sina känslor, både verbalt och icke-verbalt. Problemet som vi identifierat är att barn på förskolan Ugglan inte har tillräckliga förutsättningar att sätta ord på sina känslor, vilket begränsar deras möjligheter att bearbeta och förstå sina egna känslor. Syftet är att undersöka hur de estetiska uttrycksformerna kan fungera som metod för att ge barn verktyg att uttrycka sina känslor och hur pedagogerna kan stödja denna process. Frågeställningarna fokuserar på hur estetiska uttrycksformer kan användas för att utveckla barns förmåga att uttrycka känslor och hur pedagogerna kan stödja barnen i denna utveckling. Metoden innefattar att analysera hur barnen använder de estetiska uttrycken och hur pedagogerna kan främja och stödja denna process. Studien tar sin utgångspunkt i läroplanen för förskolan (Lpfö 18) och Barnkonventionens artikel 13 om barnets rätt till yttrandefrihet, och lyfter vikten av att erbjuda barnen möjlighet att uttrycka sig genom varierande estetiska metoder. Utvecklingsarbetet genomfördes som aktionsforskning i två estetiska aktioner: dramatisering av känslor ”Känslostormen” och målning till klassisk musik. Datainsamlingen bestod av videodokumentation, fältdagbok samt intervju med en deltagande pedagog. Den kvalitativa analysen genomfördes med hjälp av en trestegsmodell enligt Ahrne och Svensson (2022): sortera, reducera och argumentera. Resultaten visar att de estetiska uttrycksformerna gav barnen alternativa sätt att uttrycka och bearbeta sina känslor, särskilt genom kroppsspråk och skapande aktiviteter. I dramatiseringen observerades hur barnen aktivt gestaltar känslor både med och utan ord, där negativa känslor som ilska och sorg uttrycktes med större intensitet än positiva som glädje. Genom målning till musik visade barnen på förmåga att koppla färgval och form till olika känslor, vilket tolkades som exempel på att barnen kan frånsäga sig känslorna och prata abstrakt kring dem. Pedagogens roll som stödjande, närvarande och medskapande framstod som avgörande, särskilt genom verbal guidning och bekräftelse. Analysen visar att barnen i hög grad påverkades av varandra, och att interaktionen i gruppen förstärkte känslouttrycken.

Slutsatsen är att estetiska uttrycksformer fungerar som kraftfulla redskap för barns känslomässiga uttryck och reglering, särskilt när de används i en trygg miljö med pedagogiskt stöd. Utvecklingsarbetet visar även att det finns behov av att skapa fler strukturerade möjligheter i vardagen för barn att uttrycka och reflektera kring känslor genom olika estetiska uttryckssätt.