“...NÄR JAG BÖRJADE JOBBA SÅ FÖRSKREVS SAKER FÖR ATT MAN SKULLE KUNNA HA EN MENINGSFULL FRITID (...) IDAG HAR JU ALLTING MYCKET MER BEGRÄNSATS”

Abstract

Bakgrund Intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en medfödd neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär att personen har kognitiva svårigheter som varierar i grad och påverkar det teoretiska och abstrakta tänkandet. Tidigare studier visar att barn med IF ofta begränsas i sitt deltagande i fritidsaktiviteter på grund av miljöfaktorer och bristande sociala kontakter. Tidigare studier visar även att arbetsterapeutiska interventioner behöver utmana sin praxis och arbeta för att möjliggöra delaktighet i fritidsaktivitet. Genom den arbetsterapeutiska modellen Model of human occupation (MOHO) kan delaktighet ses utifrån personens engagemang i aktivitet och att delaktighet påverkas av viljekraft, vanebildning, utförandekapacitet och miljön. I dagsläget saknas kunskap kring vilka faktorer som främjar eller hindrar barn med lindrig IF:s delaktighet i fritidsaktiviteter och hur arbetsterapeuter kan arbeta för att identifiera och implementera arbetsterapeutiska interventioner för att möjliggöra delaktighet i fritidsaktiviteter. Syfte Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeutens upplevelser och erfarenheter av faktorer som främjar eller hindrar delaktighet i fritidsaktiviteter hos barn med lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Metod Studien genomfördes med en kvalitativ design och induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex legitimerade arbetsterapeuter med erfarenhet av arbete med barn som har lindrig IF. Materialet bearbetades genom Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i två teman med två kategorier för varje tema och totalt 9 underkategorier. De två teman var arbetsterapeutens professionella ansvar och aktivitetsanpassning. Slutsats Studiens resultat visar att faktorer som hindrar eller främjar delaktighet i fritidsaktivitet sker genom dynamiskt samspel. Arbetsterapeuter har kunskap om arbetsterapeutiska interventioner som främjar delaktighet men begränsas utifrån organisatoriska ramar. Det finns potentiell diskrepans mellan barnens rättigheter och aktivitetsrättperspektivet i förhållande till hur arbetsterapeutens uppdrag samt vården i praktiken organiseras. Studiens resultat visar att föräldrastöd, socialt nätverk och tillgång till anpassade aktiviteter är avgörande för barnet om delaktighet ska främjas eller hindras i fritidsaktiviteter.