SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHETER AV ATT PRATA OM SEXUELL HÄLSA MED PATIENTER. En litteraturstudie

Abstract

sexuell hälsa och sexualitet beskrivs vara meningsfulla delar av livet. Den sexuella hälsan kan på flera sätt påverkas av olika sjukdomar. Sjuksköterskan har en skyldighet att främja hälsa och planera omvårdnad utifrån individuella behov. Många sjuksköterskor beskriver att samtalet kring sexuell hälsa och sexualitet ingår i professionens omvårdnadsansvar. Trots detta lyfts samtalet kring sexuell hälsa sällan av sjuksköterskor och många patienter upplever oro kring samtalsbristen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att prata om sexuella hälsa med patienter. Metod: Tio artiklar granskades och analyserades i en litteraturöversikt. Resultat: Fyra huvudkategorier lyftes fram: ”Attityder och antaganden påverkar”, ”Arbetsmiljön påverkar samtalet”, ”Osäkerhet kring vem som bär ansvaret” och ”Förutsättningar för samtal”. Slutsats: Flertalet faktorer hindrade sjuksköterskor från att hålla samtal kring sexuell hälsa, däribland fördomar, tabu och tidsbrist. Sjuksköterskor upplevde osäkerhet kring vem som bär ansvaret att samtala om sexuell hälsa med patienter, vilket ledde till att sjuksköterskor i många fall hänvisade patienter vidare till andra professioner. Sjuksköterskors erfarenheter var att tydliga rutiner, god relation mellan patient och sjuksköterska samt kunskap om sexuell hälsa var förutsättningar för samtal. Däremot råder det kunskapsbrist hos sjuksköterskor gällande sexuell hälsa.