Diskurs, disciplinering & motstånd. Synen på skoldisciplinen i Lärartidningen/Svensk Skoltidning 1963-69

Abstract

Inledning Skolan är en av samhällets absolut viktigaste institutioner eftersom det är där som medborgarna i åldern sju till sexton år förbereds för det vuxna livet i samhället. Denna institutions uppgifter skiftar från att ge eleverna social träning till att skapa förutsättningar för eleverna att tillägna sig kognitiva färdigheter och kunskaper om världen. I och med att skolan är sån viktig samhällelig institution blir den ofta föremål för en intensiv debatt om hur den bör vara utformad för att uppfylla de krav som ställs på den. Skolan som institution berör såväl samhället i stort som de elever som gå i skolan, de som arbetar i skolan, de föräldrar med barn i skolan, politikerna som beslutar om hur skolan skall utformas och de som väljer dessa. Under de senaste åren har elevernas uppförande i skolan fått allt större utrymme i media och röster om att återinföra de betyg i ordning och uppförande som togs bort i slutet av 60-talet hörs allt starkare. De här rösterna är en följd av att i många skolor har personalen, och då främst lärarna, förlorat sin auktoritet gentemot eleverna som i vissa fall hotat och misshandlat såväl andra elever som lärare. När det inte gått så långt har störande moment som mobilsamtal och vanliga samtal förhindrat en effektiv undervisning. Under de senaste åren har ordningen på vissa skolor urartat i sån utsträckning att skolledningen ansetts sig vara tvungna att ställa in undervisningen under en viss tid, eller att helt sonika stänga skolan permanent. De lösningar som föreslås för att komma till rätta med oordningen i skolan består av två riktningar; å ena sidan de som främst inriktar sig på att avhjälpa orsakerna till att vissa elever inte uppför sig enligt de normer som gäller i skolan, och å andra sidan de som främst riktar in sig på symptomen, dvs. att tillrättavisa den själva oordningen med avvisningar och ordningsbetyg.