BERNSTRÖMS ÖVERSÄTTNING AV DEN SYNTAKTISKA STRUKTUREN MAFʿŪL MUṬLAQ (INRE OBJEKT) I KORANENS BUDSKAP

Abstract

Att översätta är en process som har större utmaningar desto mer språken skiljer sig från varandra. I takt med det ökade intresset för det arabiska språket, som idag beräknas vara Sveriges näst vanligaste modersmål, så ökar även intresset för arabiska översättningar till svenska. I syfte att åskådliggöra några utmaningar som översättningen från arabiska till svenska kan innebära då dessa språk är strukturellt avvikande ifrån varandra, så utfördes en lingvistisk deskriptiv analys av Mohamed Knut Bernströms översättning av Koranen. Analysen baserades på verser från Koranen eftersom denna bok har en central och historisk roll i det arabiska språket då den ligger till grund för språkets grammatik. Det valda undersökningsområdet var den syntaktiska strukturen mafʿūl muṭlaq (inre objekt), som saknar en svensk motsvarighet, vilket försvårar översättningen av arabiskan till svenskan ytterligare. Inledningsvis undersöktes den valda syntaxens förekomst i Koranen, vilket resulterade i 63 tillfällen. Därefter analyserades Bernströms översättningsstrategier av syntaxen till svenska. Fyra översättningsstrategier identifierades. En förekommande strategi var att Bernström valde att översätta de inre objekten utifrån en specifik betydelse till verbet som det härleds ifrån, med stöd av externa Koran-tolkningar och exeges. Lika förekommande var det att Bernström exkluderade de inre objekten i översättningen. Stundtals översattes de inre objekten med ordval som tyder på intensifiering och förstärkning av verbets betydelse. Vid ett fåtal tillfällen förekom det att han har valt att översätta de inre objekten i kontexten av singular, en kategori som däremot är tveksam då kontexten även kan förstås utifrån att subjektet är i obestämd form. De slutsatser som dras utifrån studiens resultat är att processen av att översätta från arabiska till svenska är invecklad med ett flertal utmaningar som påverkar översättningens ekvivalens. Utmaningen blir särskilt påtaglig vid förekomsten av syntaxer som saknar en motsvarighet i det svenska språket, men därtill har mångtydiga betydelser i det arabiska språket.