Statsobligationsränta kontra bostadsobligationsränta - en jämförande studie av noterade bolags tillämpning av IAS 19 för svenska pensionsförpliktelser

Abstract

Bakgrund och problemformulering: Vid beräkningen av framtida pensionsförpliktelser har debatten i Sverige, under de senaste 10 åren, främst handlat om val av diskonteringsränta. IAS 19 anger att diskonteringsräntan ska fastställas genom hänvisning till den marknadsmässiga avkastningen på förstklassiga företagsobligationer. För länder, som Sverige, där det inte finns någon aktiv marknad för företagsobligationer ska istället den marknadsmässiga avkastningen på statsobligationer användas. Efter finanskrisen i början av 2000-talet sjönk räntan på statsobligationer, vilket ledde till att de svenska företagen fick mycket högre pensionsskulder jämfört med företag i många andra länder som kunde använda sig av företagsobligationsräntan. Sverige införde 2012 en lokal lösning genom att använda bostadsobligationer, som ett substitut till företagsobligationer. Mycket av debatten i Sverige efter 2012 har handlat om lämpligheten i att anamma en pragmatisk lösning på detta sätt, dels utifrån ett regleringsperspektiv, men också utifrån ett användarperspektiv, med fokus på hur jämförbarheten påverkas utifrån bolagens val. Ericsson-koncernen valde 2015 att gå tillbaka till att använda statsobligationsräntan som bas. En intressant fråga att undersöka blir därför huruvida fler bolag har valt att gå samma väg och bytt räntebas för sin diskonteringsränta. Syfte: Studiens syfte är att kartlägga val av räntebas och räntenivå vid beräkningen av svenska pensionsförpliktelser hos noterade bolag, samt att undersöka om det går att se något samband mellan företagsspecifika faktorer och bolagens val av räntenivå. Metod: Studien gör en genomgång av noterade bolag på Stockholmsbörsen med svenska pensionsförpliktelser för åren 2013–2019 genom en deskriptiv analys följt av en regressionsanalys. Den deskriptiva analysen kartlägger val av räntebas och räntenivå idag samt utvecklingen av dessa över tid. Regressionsanalysen undersöker samband mellan företagsspecifika faktorer och val av räntenivå. Slutsatser: Studien visar att majoriteten (70%) av bolagen i vårt urval idag använder bostadsobligationsräntan som räntebas, och att fördelningen mellan valda räntebaser har legat relativt konstant under åren 2013–2019. Vår kartläggning visar att den procentuella räntenivån för samtliga räntebaser låg på ett medel om 1,5% år 2019, samt att utvecklingen av räntenivån för de olika räntebaserna har följt varandra tätt mellan åren 2013–2019. Regressionsanalysen visar ett positivt samband mellan bolagens Svenska finansieringsgrad, Totala pensionsandel och Skuldsättningsgrad, och deras val av räntenivå, och ett negativt samband mellan bolagens Totala finansieringsgrad och deras val av räntenivå. Förslag till vidare forskning: För en bredare förståelse av hur bolags val av räntebas påverkar diskonteringsräntan för svenska pensionsskulder skulle det vara intressant att studera utveckling och samband över en längre period, alternativt under en period då referensräntorna ligger längre ifrån varandra. En annan parameter som skulle kunna läggas till en sådan studie är hur bolagens antagande om duration för de svenska pensionsplanerna påverkar deras val av räntenivå. En ytterligare intressant aspekt vore att vidga kontexten från Sverige och inkludera bolag med pensionsförpliktelser även i andra länder.