Från Safe Harbour till Schrems III? - En analys av kravet på adekvat skyddsnivå enligt Artikel 45 GDPR.

Abstract

Uppsatsen analyserar begreppet adekvat skyddsnivå enligt artikel 45 GDPR i relation till överföring av personuppgifter från EU till USA. Syftet är att undersöka om kravet på adekvat skydd bör förstås som en statisk standard eller som ett föränderligt krav. Genom en genomgång av EU:s primärrätt, EU-domstolens praxis och kommissionens adekvansbeslut undersöks hur kravet på adekvat skyddsnivå har utvecklats. Särskild vikt läggs vid EU-domstolens domar Schrems I & II samt tribunalens dom i Latombe. Uppsatsen visar att adekvat skyddsnivå inte kan förstås som ett statiskt rättsligt krav, utan måste ses som ett föränderligt begrepp som påverkas av politiska, teknologiska och rättsliga förändringar. Analysen belyser att det kvarstår spänningar mellan EU:s och USA:s dataskyddslagstiftning trots de förstärkningar som införts genom det senaste och nuvarande gällande adekvansbeslutet Data Privacy Framework (DPF). Det finns fortsatt en betydande osäkerhet kring ramverkets faktiska och långsiktiga hållbarhet. Uppsatsen avslutas med en kritisk diskussion avseende huruvida adekvansbeslut är hållbart i en värld där både den tekniska och politiska utvecklingen går snabbt.