KÄMPA FÖR ATT FÅ VÅRD Patienters upplevelser av omvårdnaden vid kronisk smärta - en litteraturstudie

Abstract

Bakgrund: Kronisk smärta är ett stort folkhälsoproblem som orsakar stort lidande för individen och samhället. Var femte individ i västvärlden sägs drabbas av kronisk smärta vid något tillfälle under sin livstid varav smärta sägs omfatta uppskattningsvis 80 % av kontaktorsakerna på svenska akutmottagningar och 30 % av primärvårdskontakter. Enligt forskning finns det många brister i hur smärta bemöts och den levda erfarenheten av smärta tenderar att vara en blind fläck inom smärthantering. En stor majoritet av patienterna upplever att deras smärta inte behandlas tillräckligt effektivt. Kronisk smärta och dess behandling är komplex där behoven hos individer varierar vilket ställer krav på hälso- och sjukvårdspersonal att utreda patientens sjukdom utifrån ett multimodalt förhållningssätt för att optimalt tillfredsställa behov. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att undersöka personers upplevelser av att leva med och vårdas för kronisk smärta Metod: En litteraturöversikt där sökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Sökningarna resulterade i nio artiklar publicerade mellan 2010 och 2024. Resultaten från dessa analyserades och resulterade i två huvudteman samt fyra subteman. Resultat: Resultatet visar att patienter med kronisk smärta ofta behandlas utifrån stereotypa föreställningar. Många patienter känner sig avvisade då de inte kan påvisa några direkta objektiva fynd som förklarar deras smärta. Patienter känner att de inte har något inflytande över sin vårdsituation och brister inom vården framkom relaterade till tidsbegränsningar, otillräcklig kompetens inom smärtvård, variationer mellan vårdgivare samt bristande kontinuitet, vilket leder till att patienterna själva måste hitta strategier för att kunna hantera vardagen. Slutsats: Sammanfattningsvis visar arbetet att personer med kronisk smärta upplever brister i vården, där förväntningar på vårdpersonal ofta inte uppfylls. Trots att personcentrering är en central del av vårdprofessioners arbete, är det svårt att implementera i vården för denna patientgrupp. För att säkerställa jämlik, personcentrerad omvårdnad krävs ökad kompetens, bättre förståelse för individers behov, respekt för autonomi och hänsyn till mänskliga rättigheter.