För långsamt för barnets bästa? En studie av de rättsliga konsekvenser ett barn drabbas av till följd av Migrationsverkets långa handläggningstider.

Abstract

Denna studie behandlar de rättsliga konsekvenserna som följer av Migrationsverkets långa handläggningstider i anknytningsärenden, med särskilt fokus på barn som under handläggningsprocessen hinner uppnå myndighetsålder och därmed riskerar att prövas som vuxna. Under senare år har JO riktat kritik mot Migrationsverkets handläggningstider. Barn som kommit att påverkas är bland annat barn till arbetskraftsinvandrare. Dessa barn riskerar till följd av utdragna handläggningsprocesser att utvisas samtidigt som övriga familjemedlemmar beviljas PUT i Sverige.

Med tillämpning av en rättsdogmatisk metod analyserar studien hur barn och unga vuxna hanteras vid en ansökan om PUT på grund av anknytning till en förälder. Ett centralt fokus ligger på frågan om vid vilken tidpunkt som ålderskravet ska vara uppfyllt när ett barn uppnår myndighetsålder under handläggningstiden. Studien visar att det föreligger en tydlig skillnad i hur barns respektive unga vuxnas anknytning till en förälder bedöms, där unga vuxna endast i begränsade undantagsfall anses omfattas av en tillståndsgrundande anknytning. Bedömningen utgår som huvudregel från omständigheterna vid prövningstillfället.

Rättsläget analyseras vidare utifrån ett barnrättsperspektiv för att pröva om Migrationsverkets förfarande är förenligt med principen om barnets bästa. Analysen fokuserar dels på betydelsen av passiv och långsam handläggning, dels på konsekvenserna av att åldersbedömningen sker vid prövningstillfället. Studien visar att barnets bästa ska beaktas under hela handläggningsförfarandet och att barn har rätt att få sitt bästa utrett och beaktat, vilket riskerar att åsidosättas vid passiv handläggning. Samtidigt måste en enskild bedömning göras i varje enskilt fall. Avslutningsvis undersöks det skydd som unga vuxna har för sitt familjeliv enligt artikel 8 i EKMR samt hur detta skydd förhåller sig till statens rätt att reglera invandringen. Studien visar att unga vuxna som inte omfattas av en tillståndsgrundande anknytning i regel inte heller anses ha ett skyddat familjeliv med sina föräldrar och syskon.