Socialt arbete inom rättspsykiatrin – vård, kontroll och frågan om yrkesidentitet

Abstract

Syftet med vår studie är att få kunskap om och belysa socionomens roll inom den rättspsykiatriska vårdkedjan; sluten- och öppenvård. Vidare vill vi undersöka hur samverkan mellan den rättspsykiatriska vårdkedjan och andra aktörer fungerar samt hur socionomerna inom rättspsykiatrin resonerar kring patienternas behov och det återfallspreventiva arbete som riktar sig till patienterna. Frågeställningarna som formulerats är följande: Vilka arbetsuppgifter har socionomerna inom den rättspsykiatriska vårdkedjan? Hur ser socionomerna på sitt uppdrag? Hur ser samarbetet ut mellan sluten- och öppenvården, samt med andra organisationer och myndigheter? Vilka behov ser socionomerna hos patienterna och i vilken utsträckning tillgodoses dessa? Hur ser det brottspreventiva arbetet ut och hur hanterar socionomerna paradoxen mellan att kontrollera/straffa och vårda/stötta? För att besvara frågeställningarna har fokusgrupper använts, en kvalitativ metod som innebär att en grupp med flera personer intervjuas samtidigt. Ett induktivt förhållningssätt har använts och resultatet har analyserats med hjälp av symbolisk interaktionism, dramaturgisk rollteori och organisationsteori. Våra huvudsakliga resultat visar att socionomernas yrkesroll inom den rättspsykiatriska sluten- och öppenvården i Göteborg inte har ändrats nämnvärt jämfört med socionomens roll under början av 1900-talet. Arbetet består än idag mestadels av praktiska arbetsuppgifter. Socionomerna arbetar inte med patienternas mellanmänskliga behov utan ser till de behov som de kan tillfredsställa. Det brottspreventiva arbetet handlar i första hand om kontroll och därefter om en stödjande roll.