Räck upp en hand ni som tappat en tand.

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva pedagogers arbete i förskoleklass med fokus på lek, lärande och socialt samspel på två skolor i två olika stadsdelar. De frågeställningar jag utgår ifrån är:

- Hur arbetar pedagoger med lek, lärande och socialt samspel i respektive förskoleklass? - På vilket sätt skiljer sig respektive liknar de båda verksamheterna varandra när det gäller arbete med lek, lärande och socialt samspel i den pedagogiska verksamheten och pedagogernas förhållningssätt? - Vad kan eventuella skillnader och likheter mellan pedagogernas arbete och förhållningssätt i de olika verksamheterna bero på?

Genom fältstudier med observationer och intervjuer har jag studerat två geografiskt och socioekonomiskt skilda förskoleklassers pedagogiska verksamheter. Resultaten av studien visar att i de båda förskoleklasserna anser pedagogerna att leken är viktig för barnen och deras lärande och att leken är en viktig del av deras verksamhet. Formen för förskoleklassens verksamhet är förutbestämd av de vuxna och leken återfinns dels i de form- och innehållsbestämda aktiviteterna, där lärandet sker på ett lekfullt sätt och dels genom den schemalagda fria leken. Arbetet med barnens sociala samspel sker utifrån samma mål, men sker på delvis olika sätt; på skola A har man valt att lära barnen hur man leker med pinnar och fäktas utan skada varandra. På skola B har man utfärdat ett förbud mot låtsasslåsslekar för att minska risken för att barnen ska skada sig. De båda förskoleklasserna i studien skiljer sig åt strukturellt, geografiskt och socioekonomiskt och kanske den allra viktigaste skillnaden som också sammanför dem, är att verksamheterna består av unika individer med olika erfarenheter, kunskaper och personligheter. Som pedagog innebär det att man inte kan, och inte heller bör, utforma och leda två pedagogiska verksamheter med olika individer på exakt samma sätt.