Straffomyndiga i polisutredningar - En jämförande analys av misstänktas rättssäkerhet vid utredningar enligt 31 § LUL

Abstract

Ett barn under 15 år som misstänks för att ha begått ett brott blir inte föremål för en förundersökning enligt 23 kap. RB. Istället kan Polismyndigheten eller åklagare inleda en utredning enligt 31 § LUL. I uppsatsen undersöks 31§-utredningarna ur ett rättssäkerhetsperspektiv utifrån två infallsvinklar. Inledningsvis undersöks hur en 31§-utredning förhåller sig till definitionen av en ”brottsanklagelse” enligt artikel 6 EKMR samt till definitionen av ett ”straffrättsligt förfarande” enligt fem direktiv som framtagits i en gemensam färdplan för att stärka misstänktas straffprocessuella rättigheter. Därefter görs en jämförelse mellan en 31§-utredning och en förundersökning i brottmål avseende regler kring bl.a. hur förfarandena inleds och avslutas, rättssäkerhetsgarantier i förfarandena samt möjligheten till användandet av tvångsmedel. I jämförelsen identifieras vissa skillnader avseende den misstänktes rättssäkerhet i en 31§-utredning i förhållande till en förundersökning. Däribland en svagare rätt till juridiskt biträde och information om processuella rättigheter samt skillnader avseende förfarandenas omfattning och hur ett erkännande beaktas.