Upplevelsen av hot och dess påverkan på framing i riskfyllt beslutsfattande. Hur påverkar hotbedömningar och oro framingeffekten?

Abstract

Tversky och Kahneman (1981) fann att den språkliga inramningen av en problemsituation kunde påverka vilket beslut individen fattade. De kallade fenomenet för framing och stora mängder forskning har sedan upptäckten ägnats åt att förstå framing och dess effekter. På senare tid har vikten av emotioner och känslotillstånd allt mer betonats. Hur individen känner sig vid tidpunkten för beslutet verkar vara intimt förknippat med hur mycket man påverkas av problemformuleringens framing. Ett flertal studier har till exempel visat att oro resulterar i en starkare påverkan av framing. I denna studie undersöks kopplingen mellan oro och framing ytterligare. Gilbert (2006, 2011) har identifierat fyra principer som ligger till grund för vår hotbedömning. Principerna förväntas kunna användas för att framställa ett problem på ett sådant sätt att hotet överskattas (Delfin & Norman, 2012). Hot har i sin tur visat sig leda till att individer känner oro. Syftet med studien var att undersöka om en överskattad hotbedömning, via oron det resulterar i, leder till en starkare påverkan av framing. Testet i studien var en mellangruppsdesign där försöksdeltagarna ombads fatta beslut i en viss problemsituation. Materialet som användes var ett frågeformulär i pappersform och gavs i tre olika versioner vilket separerade försöksdeltagarna i tre grupper. Versionerna skiljdes åt av mindre förändringar i problemformuleringen, antingen i scenariobeskrivningen eller i utfallens framing. Problemformuleringen från Tversky och Kahnemans originalexperiment användes, men även en version som modifierats enligt Gilberts hotbedömningsprinciper för att framkalla en överskattad hotbild. Att på detta sätt använda Gilberts hotbedömningsprinciper i framingexperiment har troligtvis aldrig gjorts tidigare. Att framkalla oro på det här sättet är unikt för denna uppsats. Resultaten från mina tester visade på att vissa skillnader med blotta ögat kunde observeras, men de statistiska testerna visade att de inte var av sådan omfattning att de var statistiskt signifikanta. En tänkbar förklaring är ett för litet försöksdeltagarantal.