Tre livsberättelser – tre hivbärare

Abstract

Syftet med denna studie var att undersöka hur individen upplevde sitt liv som hivbärare. Genom en narrativ utgångspunkt ville vi strukturera och förstå livsberättelsernas innehåll samt vilken betydelse informanternas bakgrund haft. Följande frågeställningar formulerades för att uppfylla detta syfte: - Vad säger individen om sitt liv? – Om barndom, tonårstid, tiden för hivbeskedet, tiden efter hivbeskedet samt om framtiden? - Hur kan individernas livsberättelser förstås och tolkas med hjälp av valda teorier? Studien är av ett kvalitativt slag, baserad på tre semistrukturerade intervjuer med tre hivbärare. Vi har genom en narrativ utgångspunkt analyserat empirin i tre steg: genom den narrativa teorin har vi strukturerat individernas livsberättelser utifrån deras beskrivningar om barndom, tonårstid, tiden för hivbesked, tiden efter hivbesked samt om framtiden. För det andra har vi analyserat utsagorna i berättelserna genom att applicera de övriga teorier vi valt – stämplingsteori, KASAM, kristeori samt intersektionalitet – på empirin. Slutligen har vi gjort en sammanhängande narrativ analys av individernas livsberättelser genom att fokusera på intriger och vändpunkter i deras livsberättelser, vilka strukturerar berättelserna.

Samtliga informanters livsberättelser vittnar om att det existerar en stigmatisering kring hiv i samhälle, vilket påverkar livet som hivbärare kraftigt – där ensamhetskänslor och en hämmad sexualitet lyfts fram som särskilt påtagliga effekter i individernas liv. Det framkom i vår studie att då individen konfronteras med liv och död – en sammanstötning ett hivbesked ofta innebär – infinner sig ett nytt perspektiv på livet där individen inser livets värde. Trots den påverkan hivbärandet har på individernas liv, finner vi i denna studie att individerna hittar möjligheter att hantera livet.