ERFARENHETER AV FYSISK AKTIVITET HOS PERSONER MED REUMATOID ARTRIT

Abstract

Bakgrund: Reumatoid artrit (RA) är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som drabbar 0.5- 1% av befolkningen med symtom som ledsmärta, fatigue och nedsatt funktion. Fysisk aktivitet (FA) är en central del i behandlingen med stora hälsovinningar. Personer med RA är mindre fysiskt aktiva än övriga befolkningen. I sjuksköterskans hälsofrämjande uppdrag ingår att understödja och uppmuntra till FA. I detta arbete är ett personcentrerat förhållningssätt centralt och fysisk aktivitet på recept (FaR) ett evidensbaserat verktyg sjuksköterskor kan använda. För att förstå varför personer med RA är mindre fysiskt aktiva än genomsnittsbefolkningen krävs kunskap om vad som ligger till grund för att de väljer att delta eller inte delta i FA. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att undersöka erfarenheter av fysisk aktivitet hos personer med reumatoid artrit. Metod: Litteraturöversikt av kvalitativa och kvantitativa forskningsartiklar. Resultat: Resultatet presenterdes i två teman: Hindrande och främjande faktorer för fysisk aktivitet och Fysisk aktivitets påverkan på livskvalitet, med subteman: Kroppsliga hinder, Utomstående hinder, Vikten av motivation, Relationen till kroppen och Förändrad självbild. Slutsats: Personer med RA bär på en oro som de kopplar till motstridiga eller inaktuella råd om FA från vårdpersonal. Om detta stämmer så går det emot såväl Socialstyrelsens budskap om behandling som sjuksköterskeprofessionens kompetensbeskrivning i att arbeta evidensbaserat och utveckla sin kunskap. En brist på kunskap från vårdens sida kan vara ett hinder för gruppen att vara fysiskt aktiva. Personer med RA som ägnar sig åt FA kan uppleva såväl kroppslig som själslig hälsa. Ett personcentrerat förhållningssätt samt ett arbete med FaR bör ha goda effekter för patientgruppen, då ett holistiskt förhållningssätt är nödvändigt för att finna hinder och resurser till FA hos personer med RA.