Den frågande läroboken. En studie av frågor och arbetsuppgifter i två läroböcker i litteraturhistoria för gymnasiet från 1967 och 2006

Abstract

Material och metod Materialet består av två läroböcker i litteraturhistoria för gymnasiet från år 1967 respektive 006. Urvalet i böckerna består av frågor och uppgifter kopplade till fem författare. Metoden är en kvalitativ textanalys. Mot bakgrund av en teoretisk modell över litterär kompetens har vi utformat fyra klasser som materialet analyseras utifrån. Klasserna är: textens innehåll respektive form, litteraturhistorisk kontext och författarkontext, samtidsförankring och elevorientering. I analysen sorterar vi frågorna och uppgifterna i respektive klasser och därefter relaterar vi resultaten till den ursprungliga teoretiska modellen.

Resultat och didaktiska implikationer Resultaten visar att frågorna och uppgifterna i den äldre läroboken nästan uteslutande handlar om textens innehåll och form och den historiska kontexten. Den samtida lärobokens frågor och uppgifter fokuserar både på den samtida verkligheten och elevernas erfarenheter, liksom på textens innehåll och form. Detta innebär att den nyare läroboken kan ge goda förutsättningar att utveckla litterär kompetens eftersom det råder balans mellan de två aspekterna av den litterära kompetensen. Den äldre läroboken, däremot, visar på en större obalans eftersom den eftertryckligt betonar texten och den historiska kontexten, medan samtidsförankring och elevorientering i det närmaste är obefintligt. Vår förhoppning är att uppsatsen kan bidra med kunskap om hur man som lärare kan förhålla sig till läroböckernas frågor och uppgifter i litteraturundervisningen. De frågor och uppgifter som eleverna arbetar med i undervisningen kan påverka deras syn på litteraturen och lust att läsa litterära texter. Enligt vår mening bör lärare och läroböcker därför betona dialogen mellan text och läsare. Text och kontext såväl som läsare bör få utrymme i litteraturundervisningen.