ATT HANTERA SVÅR KÄRLÅTKOMST VID PVK-INSÄTTNING – SJUKSKÖTERSKANS RESURSER OCH STÖD. En allmän litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Svår kärlåtkomst hos patienter i behov av perifer venkateter (PVK) kan medföra risker vid upprepade försök till PVK-insättning. Det faller inom sjuksköterskans profession att utföra PVK-insättning och att arbeta evidensbaserat och patientsäkert. Syfte: Syftet var att undersöka vilka resurser och stöd sjuksköterskor har att tillgå vid identifiering och hantering gällande svår kärlåtkomst hos patienter i behov av en perifer venkateter. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes genom strukturerad informationssökning i databaserna PubMed® och CINAHL. Totalt valdes tio artiklar med kvantitativ och/eller kvalitativ ansats. Data analyserades utifrån Fribergs analysmodeller för litteraturöversikter för kvantitativa och kvalitativa data. Resultat: Resultatet presenterades i fyra huvudteman; Medicintekniska produkter, Instrument för identifiering av Difficult Intravenous Access (DIVA), Riktlinjer, rutiner & samarbete samt Utbildning. Slutsats: Att tidigt identifiera svår kärlåtkomst påverkade PVK-insättningen genom att alternativa insättningsmetoder kunde introduceras tidigt i metoden. Med ultraljudsanvändning kunde PVK-placering optimeras och insättning oftare lyckas på första försöket. För sjuksköterskan innebar resursen ökad självständighet och för patienten innebar det minimerat lindande. Utbildning, tillgång till utrustning och uppföljning av kompetensutveckling krävdes för evidensbaserad och patientsäker vård. Vid avsaknad av riktlinjer och rutiner gällande identifiering och hantering av svår kärlåtkomst uppstod stora brister i vården och sjuksköterskor upplevde etisk stress.