”Allt annat hade blivit artificiellt”. En undersökning i varför amatörskådespelaren kan konkurrera mot den utbildade skådespelaren inom svensk film.

Abstract

I det här undersökande arbetet undersöks anledningen till den relativt höga förekomsten av amatörskådespelare inom svensk film samt hur de har möjlighet att konkurrera mot scenskoleutbildade skådespelare.

Med hjälp av intervjuer med svenska filmregissörer och en rollsättare kartläggs vissa skillnader mellan amatörer och utbildade skådespelare gällande spelstil. Amatören anses ha en uppskattad oförställdhet framför kameran men även ha vissa begränsningar såsom att de inte har samma vana att säga skrivna repliker lika trovärdigt som de med utbildning. Den utbildade skådespelaren utan tidigare filmerfarenhet beskrivs ha en tendens att vara överteatral framför kameran men ses också som pålitliga och inte i lika stort behov av stöttning under inspelning som amatören.

Med stöd av artiklar och litteratur presenteras ytterligare faktorer som bidragande till varför amatören rollsätts såsom ekonomi, en strävan efter hyperrealism i film, en bristande tilltro till högre skådespelarutbildning och bristande mångfald bland svenska etablerade skådespelarna.

Amatörens begränsade kunskap om och erfarenhet inom filmindustrin pekas också ut som något som kan resultera i att hen hamnar i utsatta situationer.

Undersökningen summeras med uttalandet att en amatör genom arbetserfarenhet till slut blir utbildad och den utbildade skådespelaren uppmanas att se sig själv som kapabel att spela som en amatör för att vinna tillbaka den delen av marknaden där deras kvalitéer värdesätts.