Empati i den vårdande relationen – en begreppsanalys i palliativ kontext

Abstract

Bakgrund: Begrepp är något som människor använder för att beskriva och förstå sin verklighet och de har en viktig roll inom omvårdnad. Empati är ett begrepp som förekommer i beskrivningar av sjuksköterskans yrkesroll och är ett centralt begrepp inom flera teoribildningar inom omvårdnadsvetenskap. Det är ett begrepp som det råder viss förvirring kring och som ofta förväxlas med andra närliggande begrepp. Förvirringen består trots att forskning har bedrivits kring begreppet inom flera olika vetenskapliga discipliner. Det har gjorts förhållandevis få begreppsanalyser av empati inom specifika omvårdnadskontexter, varför en sådan kan vara av intresse. Syfte: Att utforska begreppet empati i den vårdande relationen mellan sjuksköterska och patient inom palliativ omvårdnad. Metod: En begreppsanalys genomfördes för att finna begreppet empatis karaktäristika, antecedentia, konsekvenser och relaterade begrepp. I begreppsanalysen analyserades material från ordböcker/lexikon, facklitteratur och vetenskapliga artiklar. Med hjälp av informationen som inhämtades via litteraturen konstruerades patientfall som påvisar olika delar av begreppet. Avslutningsvis görs ett försök att bestämma begreppet empatis empiriska referenter. Resultat: Begreppet empatis karaktäristika identifierades som inlevelse, en balans mellan emotionell närhet och distans, kommunikation, återkoppling/bekräftelse och en intention att hjälpa. Som antecedentia framträdde affekttolerant aktivt lyssnande, ett professionellt och personcentrerat arbetssätt, en vilja att dela med sig från patientens sida och en vårdande relation. Konsekvenser fanns vara höjd vårdkvalitet, främjande av en personcentrerad omvårdnad och förbättrad kommunikation. Relaterade begrepp fanns vara sympati, medkänsla, medlidande och ömkan. Slutsats: Det finns flera områden där empati med fördel skulle kunna beforskas ytterligare. Exempel på områden är: Begreppet empati som en central del i all kommunikation som syftar till ett mer personcentrerat arbetssätt och den inom empatiprocessen ständigt pågående dialektiken mellan emotionell närhet och distans och hur förståelse för denna ska kunna förmedlas vidare via utbildning.