Öva, nöta & pröva! En kvalitativ studie om bild- och slöjdlärares syn på övning i relation till lärande och bedömning

Abstract

Det är välkänt att när man lägger tid på något genom att öva, nöta och pröva fördjupas kunskaperna. I högstadiets bild- och slöjdundervisning ska eleverna få möjlighet att göra just detta för att utvecklas inom ämnet. Det finns dock ett dilemma i att samtidigt som de övar ska de också bli bedömda med ett betyg. Vågar man utmana sig och visa det man inte kan om man samtidigt blir bedömd? Det är denna balansgång som vår studie vill närma sig genom att undersöka i vilken utsträckning bild- och slöjdlärare beskriver att eleverna får utrymme att öva och experimentera i relation till formativ feedback och summativ bedömning. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från forskning om deliberate practise (målmedveten övning) och ett formativt förhållningssätt som stärker lärandet. Med utgångspunkt i intervjuer ger studien insikt och förståelse kring lärarnas syn på övning kopplat till bedömning och lärande. Det empiriska resultatet analyseras och diskuteras utifrån tidigare forskning. Studien visar att alla de intervjuade lärarna ger eleverna utrymme att öva, experimentera och att våga misslyckas men deras syn på övning och bedömning skiljer sig åt. Vår studie visar också på att lärarnas olika förutsättningar avseende klasstorlek och resurser påverkar deras möjligheter att bedriva den undervisning som forskningen visat gynna kunskapsutveckling. Vår analys är att det är en komplex utmaning att balansera formativ och summativ bedömning utan att riskera att det blir en sammanblandning. När sammanblandning sker visar forskning på att den summativa bedömningen i form av ett betyg hamnar i fokus på bekostnad av den formativa feedbacken som fokuserar på kunskapsutvecklingen. Att minska risken för sammanblandning är således viktigt för att ge bästa förutsättning för övning och därmed öka lärandet.