Pedagogers förhållningssätt – lärande och utveckling i samlingssituationer

Abstract

Huvudsyftet med arbetet är att få syn på det förhållningssätt som genomsyrar pedagogernas verksamhet i förskolor. För att uppfylla syftet bestämdes att uppsatsen skulle fokusera på pedagogers bemötande mot barnen under samlingssituationer. Samlingssituationerna valdes ut för att de upplevs som mycket viktiga moment i förskolors verksamhet just vad det gäller barnets möjlighet till uttryck och kommunikation. Analyser utfördes på två olika sätt. Åt den ena sida observerades samlingssituationer för att få syn på vad det är som egentligen händer. Åt den andra sida genomfördes intervjuer för att få kunskap om hur pedagogerna ser på sitt eget förhållningssätt och vad de tror detta kan ha för inverkan på barnens utveckling och lust att lära, dessutom ville jag ta reda på om pedagogerna handlar på det sättet de säger att de gör. Dessa två parallella undersökningar gav möjlighet att jämföra data dem emellan. Av det resultat jag fick framgick det att pedagogerna ser förhållningssätt som en mycket viktig fråga som är av stor betydelse för barnens lärande, att utgå från barnen och låta deras initiativ styra är väsentliga punkter, likaså är vikten av att låta barnen komma till tals och att samlingssituationen är en möjlighet för pedagogen att ställa frågor till barnen och låta dem reflektera. Det som sades under intervjuerna stämde många gånger med det som visade sig under observationerna. Uppsatsens betydelse för läraryrket är av den art att den vill skaffa material och utgångspunkter till pedagoger för att fundera över hur man bemöter barnen och hur detta bemötande kan bli allt mer givande, lustfyllt och utvecklande för barnen.