Beredskap inför det oförutsedda- Anestesisjuksköterskors upplevelser av beredskap inför en särskild händelse eller katastrof

Abstract

Bakgrund: Effekterna av särskilda händelser och katastrofer drabbar årligen miljontals människor världen över. Det förändrade säkerhetspolitiska läget globalt har bidragit till en översyn och utveckling av Sveriges beredskapsplanering. Hälso- och sjukvården har en essentiell roll i landets beredskap och kraven på hälso- och sjukvården ökar vid särskilda händelser och katastrofer. Anestesisjuksköterskor har en viktig uppgift i att upprätthålla patienters vitala funktioner, värna om patientsäkerheten och bedriva kvalitetsutveckling och förbättringsarbete. Anestesisjuksköterskor förväntas vidare vara väl insatta i den katastrofmedicinska beredskapsplanen och ska kunna agera utefter denna vid särskilda händelser och katastrofer. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever otillräcklig beredskap och är bristfälligt insatta i katastrofmedicinsk beredskapsplanering. Forskning kring anestesisjuksköterskors upplevelse av beredskap är relativt outforskat. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av beredskap inför en särskild händelse eller katastrof. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer. Anestesisjuksköterskor verksamma inom Sahlgrenska Universitetssjukhus i Sverige intervjuades under våren 2024. Dataanalysen genomförde utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Vid dataanalysen formulerades tre kategorier med tio tillhörande underkategorier som presenteras i resultatet; Trygghet i att kunna förlita sig på tidigare erfarenhet, som i sin tur resulterade i tre underkategorier, Professionens kompetens och självtillit, med två underkategorier samt Förutsättningar för att fungera i sin profession, där fem underkategorier utformades. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde en god grundberedskap och plikttrogenhet att agera vid en särskild händelse eller katastrof, men efterfrågar tydliga riktlinjer och simuleringsövningar för att öka beredskapen. Trots bristande kännedom om verksamhetens katastrofmedicinska beredskapsplan upplevde de att deras tidigare kompetens stärker beredskapen.