Rate and pattern of the use of physical restraints at a single psychiatric centre
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
När en patient vårdas inom psykiatrin kan det ibland uppstå behov att vårda en patient mot dennes vilja. Tvångsvårdade patienter utgör ungefär 18 % av alla patienter inom sluten psykiatrisk vård i Sverige. En av grundpelarna inom vården är att den ska bedrivas med ett informerat samtycke från patienten, detta blir ogörligt i samband med tvångsvård. Vad man istället måste försöka göra då är att bedriva vården på ett sådant sätt att den utgör ett så litet ingrepp som möjligt i patientens integritet. Den här studien utgår från alla patienter som lagts i bälte på Östra sjukhuset i Göteborg mellan den 1/1 2012 och den 30/6 2014. Studien försöker utröna om det finns några skillnader eller likheter mellan patienterna som bältas, om det finns något som påverkar hur ofta en patient bältas och hur länge bältningarna pågår. Studien gick ut på att granska journalanteckningar rörande de olika patienternas vårdtillfällen som innehöll minst en bältesläggning. Ur journalerna hämtades information om sådana saker som anställning, om patienten levde i ett förhållande, hur lång kontakt patienten haft med psykiatrin samt information om patientens diagnoser och specifika uppgifter rörande de aktuella bältningstillfällena. Studien kunde inte påvisa någon signifikant skillnad mellan könen när det gällde antal bältningar eller bältningslängd, inte heller när det gällde arbete eller huruvida de levde i ett förhållande. Det fanns en signifikant åldersskillnad mellan kvinnor och män, kvinnor hade en medelålder på 36 år, männens medelålder var 29. En annan tydlig skillnad var diagnosfördelningen. Män i studien hade i mycket stor utsträckning missbruksdiagnoser, bland kvinnor var den mest typiska diagnosen någon form av personlighetsstörning. En annan skillnad var att endast en av de bältade kvinnorna hade haft kortare kontakt med psykiatrin än ett år (3 %) bland männen hade 1/3 av patienterna haft kontakt med psykiatrin kortare tid än ett år. Jämfört med det material som finns att tillgå fritt från Socialstyrelsen kan vi se att könsfördelningen med avseende på individer stämmer väl överens. Kvinnor är dock kraftigt överrepresenterade i antalet bältningar i det nationella materialet. Denna skillnad antas bero på det faktum att de två kliniker inom psykiatrin som finns på Östra sjukhuset inte omfattar ett fullt spektrum av psykiatriska diagnoser, störst påverkan gör avsaknaden av psykosvård på Östra sjukhuset. Då den ena kliniken är en bereoendeklinik är det inte oväntat att beroendediagnoser svarar för en så pass stor del av alla bältningar. Vidare studier behövs på området och framförallt behöver man utröna vad som förändras över tiden som gör att patienterna med längre kontakt med psykiatrin är de med störst risk för att bältas.