RADIOAKTIVITETEN SOM FÖRSVANN Riskklassificering av historiska rödfyrsdeponier vid Hornborgasjön, Västergötland.

Abstract

Rödfyr från historisk alunskifferbrytning finns i stora volymer runt platåbergen i Västergötland och innehåller förhöjda halter av både toxiska och radiotoxiska ämnen, samtidigt som kunskapsnivån om detta är låg. Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur dessa lokaler riskklassificerats med den svenska MIFO-metoden, göra en jämförande klassificering med den tyska EB-metoden, samt inventera status och eventuella åtgärder för lokalerna för att klarlägga om det finns indikationer på underliggande strukturella problem. Material från Länsstyrelsens EBH-system, såsom MIFO-historik och objektrapporter för fem lokaler vid Hornborgasjön analyserades tillsammans med data från Sveriges Geologiska Undersökning, såsom bergartskemi och gammaspektrometri. Spatial interpolation utfördes i GIS med med linjär TINinterpolation, resultaten och jämfördes med svenska riktvärden för förorenad mark och vatten. Undersökningen innehåller även kompletterande analys av Länsstyrelsens informationsinsatser kring rödfyr. Jämförelser av riskklassning mellan de båda metoderna visar stor skillnad där Länsstyrelsen/MIFO i alla instanser klassar en lägre risk jämfört med den tyska EB-metoden med samma dataunderlag. EB-metoden visar på att åtgärder bör vidtas akut i fyra av fem fall. Länsstyrelsen har å sin sida avskrivit tre av fem fall och inte påbörjat förstudier på någon av de två platserna som de klassat som hög risk, sedan detta bestämdes för 13 respektive 24 år sedan. Ursprungligen var samtliga lokaler klassade som mycket hög risk, där åtgärder skall vidtas. Resultatet utgör en grund för att kunna konstatera att status för rödfyrshögarna är samma idag som då inventeringen gjordes av Länsstyrelsen för samtliga objekt. Länsstyrelsen har gjort en bedömning i inventeringsfasen och sedan valt att inte gå fortsatt vidare i något fall. Ingenstans i Länsstyrelsens MIFO-historik förekommer något om den radiotoxikologiska faran/risken, vilket här har påvisats att den är mer än påtaglig. Rödfyrshögarna har tydligt förhöjd gammastrålning enligt gammaspektrometri jämfört med de lokaler där Länsstyrelsen hävdar att det är naturlig bakgrundsstrålning. Inga konkreta åtgärder har föreslagits av myndigheten eller förekommer på någon av platserna, förutom informationsinsatser. Att myndighetskommunikationen från Länsstyrelsen har varit otillgänglig både till sitt innehåll och till sin distribution konstateras. Föreliggande studie visar rikligt med indikatorer på större strukturella problem i form av stora volymer rödfyr, hantering och kostnader, gränsvärden, confirmation bias och sättet som riskklassificeringsmetoden har MIFO använts på. Denna undersökning indikerar att vi har ett problem större än en utmaning. Rödfyren i Västergötland behöver inventeras fullständigt. Varje lokal undersökas, provtas, klassificeras med vetenskapliga metoder och kompetens. Farligheten hos rödfyren behöver utredas, fastslås och medborgarna behöver få ta del av informationen.