Mandoleanmetodens effekt vid behandling av fetma hos barn och ungdomar

Abstract

Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att undersöka om BMI SDS hos barn och ungdomar med fetma kan minskas genom användandet av Mandoleanmetoden. Metod: En systematisk litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och Scopus. Följande söktermer användes: “mandometer”, “mandolean”, ”adolescent”, “adolescence”, ”child”, ”children”. Inklusionskriterierna för studien var barn och ungdomar 9-18 år med övervikt och fetma, utan bakomliggande sjukdomar med påverkan på viktstatus. Sökningen resulterade i elva unika träffar varav sex stycken lästes i fulltext. Tre av dessa var baserade på en och samma studie, varav en valdes ut som relevant. En annan studie uteslöts eftersom utfallsmåttet inte ansågs relevant och ytterligare en då det var en pilotstudie utan fullständiga resultat. De båda artiklarna värderades efter individuell studiekvalitet genom bedömning av risk för bias samt genom en sammantagen evidensgradering enligt GRADE. Resultat: Sökningen resulterade i två RCT-studier som undersökte Mandoleanmetodens effekt på BMI SDS bland barn och ungdomar med fetma. De rapporterade effekterna av interventionerna skiljde sig åt mellan studierna, där den ena studien visade på en signifikant effekt på BMI SDS medan den andra visade på avsaknaden av effekt. De båda studierna bedöms ha måttlig respektive hög risk för bias samt sammantaget mycket låg vetenskaplig evidens. Slutsats: Sammanställningen av det nuvarande kunskapsläget tyder på en mycket låg vetenskaplig evidens (+) för Mandoleanmetodens effekt på BMI SDS. Det kan konstateras att även om studier har visat ett samband mellan äthastighet och viktstatus så har nuvarande forskning svårt att hitta ett sätt att överföra denna evidens till en effektiv klinisk praxis.