Development of Low-frequency Neural Oscillations through Adolescence

Abstract

Schizofreni är en allvarlig, kronisk psykiatrisk sjukdom som utmärks av sin komplexitet. Sjukdomen påverkar ungefär 21 miljoner människor globalt och betraktas därmed som ett relativt lågprevalent tillstånd. Trots att förekomsten är av lägre grad orsakar schizofreni en stor sjukdomsbörda, såväl för den enskilda drabbade individen som det bredare samhället. Enligt det globala sjukdomsbördeprojektet 2016 tillhör schizofreni en av de främsta orsakerna till handikapp i världen och är förknippad med en markant ökad risk för tidig död jämfört med övriga befolkningen. Antipsykotiska läkemedel används i behandlingen av de karaktäristiska psykotiska symptomen och kan i vissa fall vara till stor hjälp. Men dagens tillgängliga läkemedel är inte botande då de inte har en effekt på sjukdomens resterande symptom. Dessa utgörs i huvudsak av kognitiva symptom som bland annat består av inlärnings- & minnesstörningar samt en försämrad förmåga att hantera information och fatta beslut. Under de senaste åren har mycket uppmärksamhet riktats mot dessa kognitiva nedsättningar då man har börjat bekänna deras relevans och eventuella potential till att förstå de sjukdomsmekanismer som ligger till grund till sjukdomen. Bakgrunden till detta fokusskifte är bland annat upptäckten att inskränkningar i den kognitiva funktionen förekommer flera år innan debuten av de mer dramatiska psykotiska yttringarna samt att dessa symptom har en starkare koppling till sjukdomens prognos. Hjärnvågor avspeglar hjärnans elektriska aktivitet och synkroniseringen av dessa tros vara nödvändig för normal kognitiv funktion då underliggande processer är beroende av ett effektivt samspel mellan olika delar av hjärnan. Olika hjärnvågor förekommer i olika grad beroende på plats i hjärnan och brukar delas in efter sin frekvens. Lågfrekventa hjärnvågor utgörs av delta-, theta-, alpha- och betavågor, medan högfrekventa består främst av gammavågor. Abnorma hjärnvågor har observerats hos individer med schizofreni, framförallt inom gamma frekvensbandet. Men avvikande lågfrekventa hjärnvågor förekommer också men är betydligt mindre studerade. Den första psykotiska episoden inträffar vanligtvis under ett specifikt tidsintervall efter adolescensen, som är en tidsperiod mellan barndomen och vuxen ålder. Som tidigare nämnt förekommer andra, mer subtila tecken på schizofreni många år före psykos. Detta har lett till att man på senare tid har försökt få fram en biomarkör som skulle kunna möjliggöra en tidigare upptäckt av sjukdomen. Avvikande hjärnvågor under adolescensen skulle kunna vara en sådan markör men vi saknar basal kunskap om utvecklingen av hjärnvågor under denna period, under normala såväl som anormala omständigheter. Syftet med denna studie var att studera hur lågfrekventa hjärnvågor i form av delta- och thetavågor utvecklas under adolescensen vid normala förhållanden, med förhoppningen att kunna bidra med en ökad insikt till den ovisshet som föreligger inom området. I denna studie har man registrerat hjärnvågorna hos en grupp normala råttor av båda könen under adolescensen och kommit fram till att de två olika hjärnvågorna troligtvis följer olika utvecklingsbanor. Studiens observationer bör betraktas som preliminära och verifiering i form av ytterligare studier är nödvändiga för att kunna dra fler slutsatser. Observationerna kan dock användas som referens vid framtida projekt där man inkluderar en schizofren råttmodell och kan då vara till hjälp vid urskiljandet av eventuella avvikelser från den normala hjärnvågsutvecklingen. Helhetssynen är alltså att man först ska undersöka hjärnvågorna i djurmodeller för att vid ett senare tillfälle kunna studera människor med den ambitiösa avsikten att identifiera en biomarkör. Oavsett slutligt resultat lär ett ökat forskningsfokus på detta bidra till en ökad kunskap om schizofrenins patofysiologi, vilket är en evident förutsättning för att kunna utveckla bättre behandlingar.