Samverkansprojekt för en bättre psykisk folkhälsa? En litteraturstudie om utvärderingsmetoder och effekter

Abstract

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som 20-40 procent av Sveriges befolkning lider av. Orsakerna är många och därför behöver ofta flera olika organisationer och professioner samverka för att arbeta preventivt och hälsofrämjande mot psykisk ohälsa. För att utveckla samverkan som arbetsform, och uppmärksamma brister och framgångar hos tidigare projekt, är det viktigt att dokumentera, följa upp och utvärdera erfarenheterna, så att de kan förmedlas till andra. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka metoder som används för utvärdering av hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande samverkansprojekt, vilka direkt eller indirekt fokuserar på psykisk ohälsa, samt att ta reda på vilka resultat dessa projekt gett. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design. Insamlade artiklar analyserades genom identifiering av utvärderingsmetoder medan en manifest kvalitativ innehållsanalys användes för analys av effekter av samverkansprojekt. Resultat: Det har framkommit att många olika varianter av utvärderingsmetoder används; kvalitativ, kvantitativ och mixad metod, med exempelvis data från medarbetare, deltagare och data från register. Innehållsanalysen av resultatdelarna i artiklarna resulterade i tre kategorier; Effekter bland deltagarna, Utveckling och förändringar i samhället samt Medarbetarnas erfarenheter från samverkansprocessen. Diskussion: Det finns vissa indikationer som tyder på att samverkansprojekt skulle kunna ge goda resultat som på sikt kan skapa en bättre psykisk folkhälsa, men de måste anpassas efter lokala förutsättningar och befolkningens behov. Att många olika metoder används för utvärdering kan tyda på svårheter gällande vad som ska mätas, hur det ska mätas och hur fynden ska tolkas.