Palliativ sedering - En metasyntes

Abstract

Bakgrund: Vård i livets slutskede är en essentiell del av sjuksköterskans profession. Den primära uppgiften är inte att bota. Den är att lindra samt göra patientens sista tid i livet så bekväm som möjligt. Palliativ sedering är en delvis ifrågasatt behandlingsmetod, men som ändå är vedertagen inom svensk och internationell sjukvård. Syfte: Denna uppsats syftar till att undersöka sjuksköterskans erfarenheter i samband med palliativ sedering vid vård i livets slutskede. Metod: I uppsatsen, som är en metasyntes grundad på kvalitativa artiklar, analyseras texten utifrån Beauchamp och Childress fyra etiska principer, rättviseprincipen, icke- skadaprinicpen, göra gottprincipen och autonomiprincipen. Resultat: Sjuksköterskans erfarenheter i samband med palliativ sedering differentierar och flera olika variabler påverkar erfarenheten, såsom utbildning, teamarbete, yrkeserfarenhet och vilket land sjuksköterskan arbetar i. Sjuksköterskan upplever det problematiskt att tala om palliativ sedering med sina patienter, då den utav samhället ses som tabubelagd. Denna svårighet kopplar sjuksköterskan också till andra yrkesgrupper och sjuksköterskan ser även svårigheter kring dosering av sederande läkemedel samt bedömning av icke behandlingsbara symtom. Sjuksköterskan vet inte om den palliativa sederingen påskyndar dödsprocessen, även om det ibland finns en undermedveten önskan om det. Sjuksköterskan särskiljer sig själv från patienten med olika avskiljningstekniker för att lätta den emotionella bördan. Samtidigt ses palliativ sedering som positiv då den bejakar sjuksköterskans önskan att göra gott och lindra lidande. Slutsats: Fortsatt forskning inom området är essentiellt för att öka sjuksköterskans vetenskapliga grund, för att möjliggöra utbildning och tydligare riktlinjer inom palliativ sedering.