Där nästan allt är möjligt – Samtidskonstnärliga undervisningspraktiker på folkhögskolors konstkurser

Abstract

Sammanfattning: Studiens syfte är att utveckla kunskap om undervisningspraktiker i samtidskonst på folkhögskolors konstkurser, med fokus på hur dessa praktiker tar form, framträder och erfars. Folkhögskolans frihet från nationella läroplaner skapar utrymme för alternativa pedagogiska former, medan samtidskonstens öppna, undersökande och relationella karaktär kan utmana traditionella undervisningsmodeller. I denna studie används Biestas utbildningsfilosofi, med betoning på subjektifikation, i dialog med politiska perspektiv från Arendt och Rancière för att belysa utbildningens konstnärliga och existentiella dimensioner. Empirin utgörs av fokusgruppsintervjuer med konstlärare kombinerat med fältbesök och intervjuer med kursdeltagare. Analysen är abduktiv och tematiskt orienterad. Resultaten sammanfattas i fem teman: • Konstnärskapet som grund – undervisning präglas av lärarnas konstnärliga erfarenheter och prövande arbetssätt. • Relationella och deltagarbaserade praktiker – gemensamma processer, samtal och delande organiserar undervisningen. • Ett expanderat klassrum – undervisningen flyttas till olika platser och offentligheter för att vidga sätt att erfara och agera. • Den självständige deltagaren – handlingsförmågor möjliggörs genom ansvarstagande, omförhandling och motstånd. • Störande iscensättningar – avbrott och förskjutningar används för att rubba det invanda och öppna för andra möjligheter. Dessa teman diskuteras i relation till hur undervisningspraktikerna inte enbart utvecklar konstnärliga färdigheter, utan också skapar villkor där deltagare kan orientera sig i ovisshet, pröva handlingsutrymme och framträda som subjekt i relation till andra, material och plats. Studien bidrar med en förståelse av samtidskonstundervisning som en pedagogisk praktik där konstnärliga processer, relationella dimensioner och platsens föränderlighet samverkar till att möjliggöra en konstnärlig bildning som är både öppen och krävande. Abstract: This study examines how contemporary artistic teaching practices take form, are enacted, and are experienced in art courses at Swedish folk high schools. As part of the Nordic non‑formal adult education tradition, folk high schools operate outside national curricula and standardised assessment, which enables distinctive pedagogical and artistic approaches. Contemporary art, characterised by openness, experimentation, and relational processes, can challenge conventional models of teaching and generate conditions for learning as an encounter with the unexpected. Drawing on Biesta’s educational philosophy, particularly the notion of subjectification, in dialogue with political perspectives from Arendt and Rancière, the study highlights the artistic and existential dimensions of these practices. The empirical material consists of focus group interviews with art teachers, complemented by field visits and interviews with course participants. The analysis is abductive and thematically oriented. The results are summarised in five themes: • Artistic practice as a foundation – teaching is shaped by teachers’ artistic work and epistemologies of experimentation and material inquiry. • Relational and participatory practices – conversations, shared critiques, and collective processes organise teaching and generate both possibilities and tensions. • The expanded classroom – teaching moves across places and publics, making spatial contexts pedagogically active. • The independent participant – agency is enabled through responsibility, negotiation, and resistance. • Disruptive stagings – shifts, mis‑use, and open instructions unsettle the familiar and invite new modes of action and interpretation. The study shows that these practices not only foster artistic skills but also create conditions in which students can navigate uncertainty, explore agency, and appear as subjects in relation to others, materials, and place. Contemporary art teaching in this context is conceptualised as a pedagogy of artistic bildung, where artistic methods, relational processes, and spatial engagement interact to enable forms of learning that are open, demanding, and generative.