Alla på plan, men spelar eleverna samma match? En kvalitativ studie om lärares syn på tävlingsmomentet i undervisningen

Abstract

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur lärare i idrott och hälsa resonerar kring användningen av tävlingsmomentet i undervisningen. Studien bygger på sex semistrukturerade intervjuer med lärare i idrott och hälsa i årskurserna 7–9. Materialet har analyserats utifrån en tematisk analysmetod med stöd av Theory of Planned Behavior. Resultatet visar att samtliga lärare använder sig av tävlingsmomentet, men att det sker selektivt och situationsanpassat. Tävling beskrivs som ett pedagogiskt redskap som kan öka motivation och aktivitet, men det kan också vara något som kan skapa prestationsångest och exkludering. Lärarna betonar vikten av att anpassa tävlingsmomentet för att gynna lärandet genom ändring av regler, genomtänkta gruppindelningar, genom att tona ned resultatfokus och tävling mot sig själv. Studiens slutsats är att tävlingsmomentet i undervisningen är ett komplext inslag i ämnet. Tävling kan bidra till lärande och social utveckling, dock behöver lärarna använda tävling på ett medvetet sätt utifrån elevgruppens behov. Lärarnas grupphantering, gruppkännedom, relationer och didaktiska omdöme är avgörande för att tävling ska kunna användas inkluderande och för att gynna lärandet.