Som om ni utgår från att jag knullar runt som en duracellkanin eller nåt. Hivprevention för män som har sex med män – behov och kategoriseringars dilemma

Abstract

Det hivpreventiva arbetet i Sverige utgår ifrån sju preventionsgrupper, varav män som har sex med män (MSM) är en grupp som har drabbats oproportionerligt hårt av hivepidemin. Därför är det viktigt att behovsgrundade hivpreventiva insatser riktas till denna grupp. Samtidigt bör det uppmärksammas att denna typ av generella kategorier som ’MSM’ utgör lätt leder till stereotypifiering. MSM riskerar t.ex. att uppfattas som sexuellt risktagande ”duracellkaniner”. Denna uppsats syftar till att undersöka vilka behov av hivpreventiva insatser som finns bland MSM, med fokus på kunskap och efterfrågan. Uppsatsen syftar också till att utifrån en intersektionell ansats problematisera MSM som kategori. För att finna svar på de två första frågeställningarna, Vilka kunskapsbehov, och vilken efterfrågan på hivpreventiva insatser, finns bland män som har sex med män och Finns det undergrupper vars kunskapsbehov och efterfrågan skiljer sig åt sinsemellan?, har jag genomfört analyser av ett redan insamlat datamaterial, MSM-enkäten 2013. Det som flest angav att de hade dåliga/mycket dåliga kunskaper om var Postexpositionsprofylax för hiv följt av hur det är att leva med hiv, hur man kan tala med en sexpartner om hivstatus, hur man kan berätta för andra att man är homosexuell och hur man kan få en relation att fungera bra. Överlag efterfrågades snabbsvarstest för hiv i störst utsträckning, följt av kondom- och glidmedelsutdelning på platser där män träffas för sex, särskild MSM-mottagning och att få vara anonym i samband med hivtestning. Analyserna visade på tydliga skillnader mellan olika subgrupper, framförallt med avseende på ålder, sexuell identitet och bostadsort. För att svara på den tredje frågeställningen, Hur kan ’MSM’ som kategori problematiseras?, har jag gjort en litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar. Mina resultat visar att MSM inte är ett oproblematiskt begrepp. Det är nära förbundet med generaliserade uppfattningar om risk och riskerar att stereotypifiera personer som kategoriseras på detta sätt. Ett sätt att hantera detta är att i större utsträckning fokusera insatser till de subgrupper där behoven är som störst, t.ex. unga MSM och MSM som står utanför arbetsmarknaden. Resultaten visar också att ett medicinskt perspektiv framträdande i den hivpreventiva diskursen. Ett sociokulturellt perspektiv på risk, och mer komplexa frågeställningar kring sexualitet (där självvalda identitetskategorier snarare än ’MSM’ används i högre utsträckning), kan bidra till att sexualitetens komplexitet och den rationalitet som ligger bakom ett sexuellt risktagande synliggörs ytterligare.