ARBETSTERAPEUTERS RESONEMANG OM SITT FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL TEORI I PRAKTIK INOM HEMSJUKVÅRDEN

Abstract

Bakgrund Arbetsterapeuter arbetar på olika verksamheter och tillämpar olika arbetsterapeutiska teori och praxismodeller, detta resulterar i att arbetsterapeuters arbetssätt skiljer sig beroende på vart de arbetar. Arbetsterapeutens uppdrag i hemsjukvården är att aktivt delta i en individs planering och utföra rehabiliteringsinsatser i hemmet, särskilt boende och på korttidsenheter. I hemsjukvården finns det ett kunskapsgap i hur arbetsterapeuter tillämpar teori i praktiken. Syfte Syftet var att beskriva hur arbetsterapeuter i hemsjukvården resonerar om sitt förhållningssätt till teori i praktiken. Metod Studien genomfördes genom en kvalitativ metod med en semistrukturerad intervjuguide. Studien inkluderade sex arbetsterapeuter som arbetar/arbetat inom hemsjukvård. Databearbetning analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat Ur analysen framkom följande tre huvudkategorier som beskrev deltagarnas förhållningssätt till teori i praktiken: “Teoritillämpning i praktiken”, “Erfarenhetsbaserad kunskap i praktiken” samt “Vikten av teori för professionen”. Slutsats Vissa deltagare tillämpade teori mer än andra då de ansåg teori som en vägledning och styrka i yrkesrollen. Några deltagare arbetade mer utifrån erfarenhetsbaserad kunskap i arbetet då de ansåg att det vägledde lika mycket som teori. Att arbeta utifrån teori och erfarenhetsbaserad kunskap ansågs ge lika god kvalité i mötet med klienten.