“Jag åt inget den dagen…”

Abstract

Den här studien har fokus på barn som uppvisar selektiv ätstörning i förskolan, vilket kan innebära att barnet undviker viss mat eller helt avstår från att äta, vilket kan påverka deras må-ende och ork under dagen. Syftet med studien är att öka kunskapen hos pedagogerna som ar-betar med barn som har en selektiv ätstörning. Detta genom en ökad förståelse kring vilka ut-maningar och möjligheter som finns samt vilka arbetssätt som bäst gynnar de aktuella barnen. Studien syftar även till att synliggöra familjers upplevelser av förskolans arbetssätt och vilken betydelse samverkan har mellan familj, förskola och externa aktörer för barnets matintag. Studien har sin utgångspunkt i en fenomenologisk ansats, där kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med familjer, pedagoger och specialpedagoger. Forskningsfrågorna som studien utgår från är: Hur upplever familjer de arbetssätt som genomförs i förskolan för sitt barn som uppvisar selektiv ätstörning? Vilka utmaningar och möjligheter upplever pedagoger och specialpedagoger i arbetet med de arbetssätt som erbjuds för barn som uppvisar selektiv ätstörning i förskolan? Vilken betydelse har samverkan mellan familj, förskola och externa aktörer för barns matintag i förskolan? Studien utgår från Urie Bronfenbrenners utvecklingseologiska teori. Teorin genomsyrar hela arbetet för att undersöka, förstå och analysera studiens syfte och forskningsfrågor. Resultatet visar familjers upplevelser av hur livet kan se ut med ett barn som uppvisar ett selektivt ätande och vilka svårigheter de möter i vardagen, både i mötet med förskolan och andra externa aktörer. Några familjer upplever att de har mött en förstående förskola medan andra har fått kämpa för att deras barn ska få stöd och förståelse i förskolan. Pedagoger och specialpedagoger upplevde att begränsad kunskap om selektiv ätstörning är en av de utmaningar de möter i arbetet med dessa barn. De upplevde även att matmiljön är en utmaning som kan vara svår för dem att påverka och arbeta med. Miljön är ofta stressig och högljudd där de menade att det kan vara svårt att stötta varje barn. Pedagoger och specialpedagoger lyfte att även om kunskapen om selektiv ätstörning var begränsad, så upplevde de ändå att förståelsen för att barn kan ha utmaningar i att äta olika livsmedel har ökat. Vid olika arbetssätt framkom olika metoder som pedagoger och specialpedagoger erbjuder barn som uppvisar selektiv ät-störning. Respondenternas var alla överens om att en samverkan som fungerade mellan för-skola, familj och externa aktörer är av största vikt för att barn ska få det stöd de behöver. Studien synliggör att det saknas forskning som specifikt riktar sig mot förskolans arbete med barn som uppvisar selektiv ätstörning, vilket innebär att mycket av det praktiska arbetet vilar på föräldrastrategier och individuella erfarenheter hos pedagoger. Detta avstånd mellan forskningsläge och förskolans praktik får konsekvenser för både barn, familjer och pedagoger.