Inkludering, normalisering och samtal

Abstract

Syfte: Studiens syfte är att undersöka två elevhälsoteams samtal kring elever i behov av särskilt stöd. De frågeställningar studien ämnar undersöka är vilka diskurser som framträder inom elevhälsoteamens samtal och vilken som är den dominant rådande diskursen. Teori och metod: Studien har sin teoretiska och metodologiska utgångspunkt i det diskursanalytiska angreppsättet med utgångspunkt i Foucaults diskursanalys. Språket är centralt i formandet av en diskurs. Vissa kunskaper framhålls för sanningar medan andra hålls tillbaks och makten att definiera diskursens innehåll prövas. Som stöd i analysen har begrepp ur Laclau och Mouffes diskursteorimodell används, nämligen begrepp som tecken som samlas i kluster runt en nod bildar en diskurs. Som metod för att samla in empiri har elevhälsans samtal spelats in och transkriberats med fokus på samtalsområden utifrån studiens syfte. Resultat: Tre diskurser framträder i elevhälsoteamens samtal. Den disksurs som framträder som dominant rådande är inkluderingsdiskursen. Diskursen ligger som bas för elevhälsans samtal om elever i behov av särskilt stöd. I nära anslutning finns normaliseringsdiskursen som diskuterar normalitet och avvikelse. Den tredje diskursen som framträder är samtalsdiskursen som belyser olika typer av samtal som sker på elevhälsans möte.