Ambulanspersonal - Förekomst och hantering av posttraumatiskt stressyndrom

Abstract

Bakgrund Ambulanspersonal vistas regelbundet i en arbetsmiljö som kan innebära upprepade trauman, komplexa situationer där viktiga beslut tas under tidspress. Det kan orsaka allvarliga stressreaktioner såsom utvecklandet av posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Syfte Syftet med den här studien är att undersöka posttraumatiskt stressyndrom hos ambulanspersonal avseende prevalens, riskfaktorer och copingstrategier. Metod Metoden som användes var litteraturöversikt. Tio artiklar inkluderades för kvalitetsgranskning och tematisk innehållsanalys. Åtta stycken studier med kvantitativ metod och två stycken studier med kvalitativ metod. Resultat Resultatet delades in i tre huvudteman. Prevalens, där lägsta siffran för PTSD bland ambulanspersonal identifierades till 4%, och största 22%. De huvudsakliga riskfaktorerna för att utveckla PTSD hos ambulanspersonal var hög ålder, lång tid inom yrket och hög psykisk belastning. För ambulanspersonal är copingstrategier i form av psykosocialt stöd en friskfaktor, medan ogynnsamma strategier att hantera stress utgörs av att trycka bort känslor samt bruk av alkohol och droger. Slutsats Prevalensen av posttraumatiskt stressyndrom hos ambulanspersonal var 4% till 22%. Hög ålder, lång tid i yrket och hög psykisk belastning visade sig vara de huvudsakliga riskfaktorerna för att utveckla PTSD bland ambulanspersonal. En arbetsmiljö som främjar psykosocialt stöd och givande copingstrategier förebygger PTSD. Ogynnsamma strategier såsom alkohol och droger ökar istället risken att utveckla PTSD. Eftersom det här påverkar ambulanspersonalens funktionsförmåga och livskvalité negativt är det viktigt att utbilda personalen kring adekvata copingstrategier.