REPATRIERING SOM DISKURS OCH MAKTUTÖVNING. En fallstudie av tre europeiska museers kommunikation kring Benin-bronserna

Abstract

Uppsatsen analyserar hur British Museum, Ethnologisches Museum i Berlin och Wereldmuseum Leiden presenterar och motiverar repatrieringen av Benin-bronserna i sina egna offentliga kommunikativa dokument och texter. Syftet är att undersöka hur språkbruk och begrepp används för att etablera och rättfärdiga aspekter som makt, legitimitet och tolkningsföreträde i debatten om återlämnande av kulturella föremål. Studien utgår från och tar hjälp av teorier som postkolonial teori, konceptet Authorized Heritage Discourse, AHD, som Laurajane Smith introducerade samt diskursteori. Genom en fallstudie som denna kombinerat med diskursanalys undersöks museernas webbplatser, policydokument och eventuella pressmeddelanden. Resultaten indikerar att språkbruket i dessa typer av kommunikation används och fungerar som en metod för att motivera och legitimera både bevarande och återlämnande. Med hjälp av begrepp skapas en bild som betonar ansvar och en universell tillgång till dessa föremål. British Museum framhäver juridiska restriktioner och ett globalt ansvar i sin kommunikation, medan de övriga museerna på senare tid har fokuserat på rättvisa och samarbete. Studien påvisar att språkbruket som används av museerna inte bara talar om repatriering, utan även förändrar och återskapar maktrelationer som haft sin början i kolonialismen. Uppsatsen bidrar till en förståelse av hur olika uttryck och begrepp inom kulturarvsområdet påverkar moderna uppfattningar och tankar kring rättvisa, ansvar och ägande. Arbetet är skrivet på svenska.