Trauma – DT undersökningens påverkan på dödligheten hos traumapatienter – En litteraturstudie

Abstract

Bakgrund: Traumarelaterade skador är största dödsorsaken för personer under 44 år. Varje år får akuten in ca 650 000 traumafall och de flesta av dessa genomgår någon form av radiologisk undersökning. Datortomografisk helkroppsundersökning (trauma – DT) är ett snabbt och bra diagnostikverktyg men samtidigt resurskrävande och stråldosbelastande. Röntgensjuksköterskan som ska utföra undersökningen har ett yrkesetiskt ansvar att inte utsätta patienten för onödig strålning och behöver därför ha god vetenskaplig kunskap som ligger till grund för eventuella ifrågasättande om undersökningens berättigande. Syfte: Att undersöka sambandet mellan trauma - DT och mortaliteten för traumapatienter. Metod: för ändamålet används en strukturerad litteratursökning. Artikel sökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Vid användning av trauma – DT i det primära traumaomhändertagande var mortaliteten lägre än då trauma – DT inte gjordes. Sju studier visade att mortaliteten sjönk vid användning av trauma – DT i det primära traumaomhändertagande jämfört med då trauma – DT inte gjordes och fyra studier visade ingen märkbar skillnad. Nyckelord: Trauma