En minoritet i minoriteten - kuratorers bilder av funktionsnedsatta ungdomar med invandrarbakgrund.

Abstract

Syfte: Tonårstiden är en omvälvande tid, där ungdomar ska gå igenom stora förändringar, från att vara ett barn till att bli vuxen. Denna process innebär många utmaningar för den ambivalente ungdomen. För vissa av de invandrarungdomar som har en funktionsnedsättning blir utmaningen allt större, då processen påverkas av att omgivningen inte har ett samsynt sätt att se på deras förmågor och utvecklingsmöjligheter. Kuratorerna på habiliteringen träffar dessa ungdomar och deras familjer för samtal. Syftet med denna uppsats är att ta reda på kuratorernas erfarenheter och upplevelser kring dessa ungdomars identitetskapande och självständighetsmöjligheter.

Metod: Med utgångspunkt ifrån vårt syfte och frågeställningar, valde vi att genomföra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med 7 kuratorer, anställda inom habiliteringen. Som teoretisk utgångspunkt i analysen har vi valt delar ur Erik Homburger Erikssons utvecklingsteori. Vi vill med Erikssons teori fokusera på det normala i utvecklingen i förhållande till omgivningen, för att förstå det som avviker. Analys av resultatet redovisas utifrån olika teman som uppstod under bearbetningen av materialet.

Resultat: Resultatet visar att kuratorerna i sina möten med dessa ungdomar och deras familjer upplever särskilda utmaningar och svårigheter i identitetsskapandet. Kuratorerna ger en samstämmig bild av kulturens betydelse för hur man ser på identitetsskapande och självständighet och hur det gestaltar sig för dessa ungdomar. De olika synsätt på funktionsnedsättning och förmågor som finns inom olika kulturer kan enligt kuratorerna antingen leda till ett överdrivet omsorgstagande, där ungdomarna inte ges chansen att få pröva och på så vis utveckla sina förmågor eller att ungdomarna möter brist på insikt och acceptans kring funktionsnedsättning vilket får följden att det ställs alltför höga krav på ungdomarna som de inte kan leva upp till. Utifrån kuratorernas upplevelser blir tonårstiden en särskild utsatt tid då ungdomarna inte längre känner att de passar in och blir accepterade av sin omgivning. Den dubbla utsattheten uppstår när dessa ungdomar ska anpassa sig till de olika synsätt de betraktas utifrån.