Förskollärares beskrivningar av en språkligt tillgänglig lärmiljö i förskolan

Abstract

Denna studie handlar om språklig tillgänglighet i förskolan och dess framgångsfaktorer för barns tidiga språkutveckling samt för barn som befinner sig i språklig sårbarhet. Syftet är att undersöka förskollärares beskrivningar av arbete med språkligt tillgänglig lärmiljö samt vilka framgångsfaktorer de beskriver i sitt arbete med språkligt tillgänglig lärmiljö. Syftet är även att undersöka förskollärares beskrivningar av begreppet språklig tillgänglighet. Studien är kvalitativ där semistrukturerade intervjuer användes som metod, med sex förskollärare verksamma i förskolan i Sverige, utifrån målstyrt urval. Respondenternas beskrivningar av arbetet med språkligt tillgänglig lärmiljö utgör studiens empiri och har analyserats med utgångspunkt i den sociokulturella teorin med dess centrala begrepp samt utifrån den specialpedagogiska synvinkeln där de relationella och kategoriska perspektiven används för att tolka studiens resultat. Studiens resultat visar att förskollärares beskrivningar av arbetet med språkligt tillgängliga lärmiljöer för att stödja barns språkutveckling överensstämmer med tidigare forskning. Språklig tillgänglighet framträder som en central del av förskolans praktik, där konkret och tillgängligt material samt etablerade stödstrukturer utgör grunden för barns språkutveckling. Samtliga pedagoger förväntas använda dessa strukturer för att säkerställa likvärdig språklig stimulans för alla barn utifrån barns individuella förmågor. Studien betonar också vikten av att bild- och kommunikationsstöd är förankrade hos barnen, så att de förstår deras syfte och funktion. Pedagogernas medvetna och reflekterade förhållningssätt lyfts fram som avgörande för att skapa en språkligt tillgänglig miljö som gynnar lärande, utveckling och förebygger språklig sårbarhet. Resultaten visar även hur den fysiska, sociala och pedagogiska miljön samspelar i barns språkutveckling. Framgångsfaktorer som goda relationer, meningsfull undervisning och en gemensam pedagogisk grundsyn identifieras, medan utmaningar utgörs av stora barngrupper och begränsade organisatoriska resurser.