Geografin – en tillgång eller ett hinder för utbildning för hållbar utveckling? En studie om hur högstadielärare inkluderar och implementerar hållbar utveckling i sin undervisning

Abstract

Klimatförändringar, fattigdom, krig och epidemier är alla konsekvenser av den moderna människans levnadssätt. I vägen för en hållbar framtid står idag komplexa utmaningar som inbegriper såväl ekologiska som ekonomiska och sociala faktorer. Med förhoppningen att få bukt på och hämma människans självförvållade problem har världssamfundet riktat sin uppmärksamhet mot begreppet hållbar utveckling. Utbildning för hållbar utveckling beskrivs vara en förutsättning för att säkerställa att både dagens- och kommande generationers behov tillfredsställs. Den här studien syftar till att fylla en kunskapslucka om hur geografiska skillnader inom ett land kan påverka vad högstadielärare inkluderar i begreppet och hur utbildning för hållbar utveckling implementeras i undervisning. Syftet uppnås genom en mixad metod, där en kvantitativ enkätstudie lägger grunden för en kvalitativ intervjuanalys. Studien ger en inblick i begreppets komplexitet och hur synen på hållbarhet har förändrats i takt med att samhället utvecklats. Därutöver framhävs förhållandet mellan stad och land och betydelsen av att koppla utbildning till livserfarenheter. Av resultatet framgår att fysiska tillgångar, socioekonomiska skillnader och politisk styrning är geografiska faktorer som i hög utsträckning påverkar vad som inkluderas i utbildningen för hållbar utveckling och hur det implementeras. Vidare förs resonemang kring hur utbildning för hållbar utveckling påverkas av att en stor del av ansvaret läggs på den enskilda läraren att tolka hur begreppet bör implementeras och att ett personligt intresse är av betydelse för att utveckla sin kompentens inom området.