Skådespelarens första touch. Hur bryggar jag distansen mellan jaget och rollen?

Abstract

I detta undersökande arbete utforskas empati som ett verktyg för skådespelaren i rollarbetet. Med hjälp av en gedigen kunskap inom fotboll jämförs det som kallas ”fotbollens första touch” med en personlig betraktelse om det finns en parallell till en ”första touch” i skådespelararbetet. ‘Första touch’ i fotboll betyder spelarens första kontakt med bollen. Via litteratur och samtal med skådespelarna Amed Bozan, David Dencik och Cecilia Milocco undersöks begreppen empati och mentalisering som redskap i arbetet. I undersökningen söker Yohannes som skådespelare ett sätt att överbrygga den distans han upplever finns mellan jaget och rollen. Detta görs med hjälp av en mentalisering-process; som i detta sammanhang betyder att se sig själv utifrån och rollen inifrån, i syfte att uppnå empati för rollen. Med utgångspunkt i den egna konstnärliga praktiken inser Yohannes att denna mentaliserings-process brukar begränsas av hinder. Hinder som har att göra med identitet. Här använder han begreppet identitetsväktare. Begreppet beskrivs som den del av människan som till varje pris försvarar det som utmanar hennes identitet. Med mentalisering som verktyg närmar sig Yohannes i sin undersökning ett nytt sätt att se på autenticitet. Där ordet i stället får betydelsen av att hitta en innerlighet i det man gör. Denna undersökning har gett Yohannes en djupare förståelse för hur de givna omständigheterna i fiktionen och omständigheterna för projektet är essentiella för att göra en bra första touch; i såväl fotboll som i skådespeleri. Han kommer fram till att skådespeleriet första touch är att vara ett med situationen i enlighet med rollen.