Anestesisjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med preoperativ oro

Abstract

Bakgrund: Preoperativ oro och ångest är vanligt förekommande hos patienter som ska genomgå anestesi och kirurgi. Den kan påverka både deras upplevelse och det perioperativa förloppet negativt. Oro tar sig ofta uttryck i en upplevelse av existentiell kontrollförlust och sårbarhet, vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans bemötande, kliniska omdöme och omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med preoperativ oro. Metod: Föreliggande litteraturöversikt genomfördes som en kvalitativ ansats. En systematisk sökning gjordes i databaserna Pubmed, Embase och Scopus. Artiklarna valdes ut utifrån fördefinierade inklusions-och exklusionskriterier och kvalitetsgranskades med hjälp av CASP. Data analyserades med en induktiv ansats i enlighet med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Tio artiklar inkluderades i föreliggande litteraturöversikt. Samtliga studier innehöll anestesisjuksköterskors perspektiv. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier: Ansvar i anestesiövergången, att skapa trygghet genom relationell närvaro, att balansera mellan omvårdnad och medicinsk intervention, samt att verka inom organisatoriska begränsningar. Slutsats: Anestesisjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med preoperativ oro präglas av ett kontinuerligt kliniskt och etiskt omdömesarbete i spänningsfältet mellan teknisk expertis och relationell närvaro. Genom att uppmärksamma och tolka både uttalade och outtalade uttryck för oro kan anestesisjuksköterskor stödja patientens trygghet, delaktighet och värdighet. Detta arbete utgör en central del av den perioperativa omvårdnaden och bör därför beaktas i utvecklingen av kliniska riktlinjer, utbildningsinsatser och organisatoriska förutsättningar för att stärka anestesisjuksköterskans möjligheter att arbeta personcentrerat med patienter som upplever preoperativ oro.