Bara kamelerna går fria - EN STUDIE AV INSIKTENS BETYDELSE VID PRÖVNINGEN AV OMVANDLING AV FÄNGELSE PÅ LIVSTID TILL FÄNGELSE PÅ VISS TID

Abstract

Uppsatsen undersöker hur begreppet insikt används och förstås vid prövningen av ansökningar om omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid i svensk rätt. Ett centralt resultat är att bedömningar av den dömdes insikt ofta har stor betydelse för utgången i dessa ärenden, trots att insikt inte utgör ett uttryckligt rekvisit i lagstiftningen. I uppsatsens första del genomförs en empirisk analys av domstolarnas praxis. Genom en genomgång av beslut om omvandling av livstidsstraff visas ett tydligt samband mellan hur insikt bedöms, den risknivå som fastställs av Rättsmedicinalverket (RMV) och om domstolen bifaller eller avslår ansökan. Analysen omfattar både hur insikt uttryckligen beskrivs i besluten och vilka underförstådda antaganden som påverkar bedömningarna, även när dessa inte formuleras direkt. Den andra delen av uppsatsen fokuserar på vad insikt egentligen antas vara. Här diskuteras de kunskapsteoretiska grunderna för begreppet genom en analys av psykologisk och moralisk insikt. Dessa sätt att förstå insikt sätts in i en bredare västerländsk tradition av tänkande kring medvetande och självförståelse. Därefter kontrasteras denna tradition mot alternativa perspektiv, särskilt från zenbuddhismen, i syfte att belysa de osäkerheter som omger hur medvetandet, och därmed insikt, kan förstås. I uppsatsens tredje del skiftar fokus från kunskap till makt. Insikt analyseras här inte som en neutral beskrivning av ett inre tillstånd, utan som något som formas inom ramen för sociala och institutionella maktrelationer. Det argumenteras för att prövningen av omvandling av livstidsstraff kan förstås som en moderniserad ritual: en formellt juridisk process som samtidigt bygger på symboliska praktiker, där frihet erbjuds den som kan uppvisa den förväntade formen av insikt. Avslutningsvis visar uppsatsen att insikt i detta sammanhang i huvudsak förstås som acceptans av yttre normer. I stället för att fungera som en väg till självförståelse blir insikt en ritualiserad form av underordning. Detta speglar en bredare utveckling inom samtida kriminalpolitik, där fokus förskjuts från tidigare handlingar till bedömningar av individens inre tillstånd som ett sätt att reglera framtida risk. Analysen visar också att dessa bedömningar vilar på långlivade föreställningar om människa och medvetande, med rötter i såväl religiösa som psykiatriska och moralfilosofiska traditioner.