Att tro på sin förmåga

Abstract

I anpassad grundskola möter pedagoger dagligen elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) som har svårigheter att ta sig an olika uppgifter i skolan. Tidigare studier kring dessa elever och deras tilltro till sin förmåga har varit knapphändiga. I den forskning som förekommit ses sällan elevens perspektiv då främst lärare eller annan personals perspektiv har varit i fokus. Följaktligen är det av vikt att även elevens röst blir hörd i forskningen. Denna studie syftar därför till att undersöka hur self-efficacy framträder hos elever med lindrig IF när de tar sig an ett logiskt spel. Genom användning av samtalsmatta med visualiserad likertskala undersöktes hur metoden skulle kunna synliggöra och stödja elevernas uttryck av self-efficacy. Studien utgår från Albert Banduras socialkognitiva teori som beskriver den dynamiska interaktionen mellan människor, deras beteende och miljön de vistas i. Begreppet self-efficacy är centralt i den socialkognitiva teorin och beskriver en individs tro på sin egen förmåga att utföra en viss handling. Studier kring self-efficacy och utbildning har varit förekommande runt den ordinarie grundskolan, däremot har det saknats forskning kring self-efficacy och elever med lindrig IF. Metoden i denna studie är av kvalitativ design som utgått från den socialkognitiva teorin där icke-deltagande observationer och halvstrukturerade intervjuer genomförts i samband med att eleven utförde ett logiskt spel. I studien deltog åtta mellanstadieelever med lindrig IF som studerar ämnen i anpassad grundskola. Det analyserades med en deduktiv ansats genom Banduras fyra faktorer till self-efficacy; prestationer, erfarenhet genom observation, verbal övertalning och fysiologiska tillstånd. Eleverna visade en stark tilltro till sig själva i början av spelet och skattade sin self-efficacy högt. En framträdande del i denna studies resultat var deras tydliga kroppsspråk, från att eleverna var engagerade och fokuserade på att lösa uppgiften till att backa bak på stolen och sedan ge upp. Trots att eleverna misslyckades med första uppgiften visade de ändå en tilltro till sig själva att lösa nästa uppgift som även den var av liknande slag. De sammanfattande resultaten indikerade att eleverna hade svårt att skatta sin self-efficacy, dock visades self-efficacy tydligt genom kroppsspråk och ljud. Resultaten påvisade även att samtalsmattan var ett bra stöd vid samtal med elever som har en lindrig IF. Tidigare forskning belyste tvetydighet om elever kan skatta sin self-efficacy, viss litteratur ansåg att yngre barn skattade sin förmåga högre än vad den var medan viss litteratur fann att elever med inlärningssvårigheter skattade sin förmåga lägre i akademiska områden. Där utöver lyfts samtalsmattans funktion som ett verktyg i samtal och dess för och nackdelar i studiens diskussion.