Clinical outcome of postchemotherapy retroperitoneal lymph node dissection in advanced nonseminomatous germ cell tumors

Thumbnail Image

Files

gupea_2077_66595_1.pdf (411.78 KB)

Date

2020-09-28

Authors

Journal Title

Journal ISSN

Volume Title

Publisher

Abstract

Background: Nonseminomatous germ cell tumors (NSGCT) which have not responded adequately to chemotherapy requires subsequent surgical removal of the residual tumor (post chemotherapy retroperitoneal lymph node dissection, PC-RPLND). Following PC-RPLND about 40% of the patients present fibrosis/necrosis in the final pathology report. Yet no truly satisfactory model is available to select patients where PC-RPLND treatment would improve prognosis. Objectives: To evaluate perioperative and long-term clinical outcome of PC-RPLNDs performed between 2004-01-01 and 2017-12-13 at Sahlgrenska University Hospital and to analyze predicting factors for final pathology. Methods: A retrospective analysis was made on patients who underwent PC-RPLND at Sahlgrenska University Hospital between the years 2004 and 2017. χ² test was used to analyze associations between tumor shrinkage and final pathology results. Results: A total of 114 procedures were performed of which 85 were eligible for analysis. After a median follow up time of 6.8 years, 81 (95.3%) patients were alive. A total of 4 (4.7%) patients had died, 3 (3.5%) of which due to NSGCT. Regarding the safety of the procedure, 5 (5.9%) patients experienced complication grade IIIa (Clavien-Dindo classification). Six (7.1%) patients suffered from relapse of which 3 (3.5%) subsequently died as mentioned above. In the final pathology report, 37 (43.5%) displayed fibrosis/necrosis 40 (47.1%) teratoma and 8 (9.4%) viable cancer. Tumor shrinkage of ≥50% was associated with fibrosis/necrosis at PC-RPLND. Conclusions: Perioperative complications were low, with only 5 Clavien-Dindo IIIa complications. With greater shrinkage levels after chemotherapy, the probability of finding fibrosis/necrosis in the residual mass increased. However, a substantial proportion of patients with the greatest tumor size decrease would still benefit from the procedure.

Description

Testikelcancer är en sällsynt sjukdom som utgör ca 1% av all cancer. Den är emellertid den vanligaste typen av cancer bland män i åldern 15–35 år. Antalet som drabbas av sjukdomen har dubblerats världen över, och nästan tredubblats i Sverige, under de senaste 40 åren. Vad orsaken till denna ökning beror på vet man inte. Det finns olika flera typer av testikelcancer. Den typ vi har studerat kallas icke-seminomatös och är den vanligaste, den utgör ca hälften av fallen. Sjukdomen sprider sig vanligtvis till lymfkörtlarna i rummet bakom bukhålan och den primära behandlingen är cellgifter. Även om de allra flesta blir friska efter cellgiftsbehandlingen krävs ibland operation för att avlägsna kvarvarande tumörmassa. Efter utrymningen skickas den borttagna vävnaden till analys. I cirka 40% av fallen visar det sig att vävnaden bara består av ärrvävnad, dött material eller annan godartad vävnad. För dessa patienter är alltså operationen onödig. Än så länge finns det ingen tillfredsställande modell för att välja ut patienter där ingreppet är nödvändigt och förbättrar prognosen. Vi gick igenom medicinska journaler och fann 85 lämpliga operationer att analysera som utförts på Sahlgrenska sjukhus mellan åren 2004 och 2017. Det vi var intresserade av att veta var hur det gick för dessa patienter både på kort och lång sikt. Vi ville även analysera faktorer som skulle kunna förutsäga om operationen var nödvändig eller ej. Uppföljningstiden av patienterna var i genomsnitt ca 7 år. Fem patienter drabbades av allvarligare komplikationer i samband med operationen och sammanlagt fick 6 patienter återfall i sin cancer, varav 3 avled och 3 överlevde. I den slutliga analysen av tumören hade 37 godartad vävnad, 40 hade teratom (som oftast är en godartad tumör) och 8 hade kvarvarande cancer. Med tanke på ingreppets omfattning får komplikationerna, endast 5 allvarligare, i anslutning till operationen i denna studie anses vara låg. Även återfall och efterföljande död på grund av sin testikelcancer (6 respektive 3) var få till antalet. Vi fann ingen kvarvarande cancer hos patienter som genomgick ingreppet och hade en återstående tumörmassa på mindre än 10 mm. Detta stödjer de senaste riktlinjerna från SWENOTECA (Swedish and Norwegian Testicular Cancer Group) från 2012. Då ändrade man sig och ansåg att utrymning endast vara obligatorisk för personer med en återstående massa på mer eller lika med 10 mm. Före detta skulle varje patient som hade förstorade lymfkörtlar före kemoterapibehandlingen genomgå operationen. Vi fann också genom statistiska analyser att med större krympningsnivåer efter kemoterapibehandlingen ökar sannolikheten för att hitta godartad vävnad i restmassan. Dock är det emellertid så att en stor del av patienterna i gruppen med den största minskningen av tumörstorleken fortfarande drar nytta av utrymningen. Fortsatt forskning inom området är nödvändigt. Skulle man kunna hitta en krympningsgräns kombinerat med andra faktorer där man kan avstå operation utan att man missar någon med kvarvarande cancer? Det behövs göras mycket för att förbättra urvalet av patienter och på så sätt slippa onödiga och dyra operationer samt minska onödigt mänskligt lidande.

Keywords

Nonseminomatous germ cell tumour; Retroperitoneal lymph node dissection; Testicular cancer

Citation

URI

http://hdl.handle.net/2077/66595

ISBN

Articles

Department

Defence location

Collections

Examensarbete 30 Hp, Läkarprogrammet

Endorsement

Review

Supplemented By

Referenced By