Bedömningen av ensamkommande barns psykiska hälsa i svensk migrationsrätt 5 kap . 6 § 2 st. UtlL i förhållande till barnkonventionens artikel 24 (1).

Abstract

Uppsatsen behandlar möjligheten för ett ensamkommande barn att få uppehållstillstånd i Sverige på grund av psykisk ohälsa. 5 kap. 6 § 2 st. utlänningslagen (UtlL) stadgar att ett barn kan få uppehållstillstånd om barnets skäl är särskilt ömmande. När denna bedömning görs skall bland annat barnets fysiska och psykiska hälsotillstånd beaktas. Bedömningen av det psykiska hälsotillståndet har i uppsatsen ställts mot alla barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa enligt artikel 24(1) i barnkonventionen. Syftet med detta har varit att utröna om 5 kap. 6 § 2 st. UtlL tar adekvat hänsyn till artikel 24(1), såväl i paragrafen som sådan som i rättstillämpningen. Undersökningen utgår dels ifrån en juridisk metod, dels en empirisk. Den empiriska delen behandlar 24 stycken domar från förvaltningsrätten i Göteborg där någon form av psykisk ohälsa i förhållande till 5 kap. 6 § 2 st. UtlL varit uppe till prövning. Denna studie visar i stort att rättstillämparen tar mycket liten, om någon, hänsyn till artikel 24(1) när möjligheten till uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § 2 st. UtlL prövas. Uppsatsen avslutas med ett kapitel rörande effekterna av en eventuell inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt utifrån vad som framkommit i arbetets tidigare delar.