Spelet som verktyg för matematiklärande i förskolan

Abstract

Sammanfattning Syftet med denna undersökning var att studera samspelet och det matematiklärande som möjliggjordes när barn spelade spel tillsammans. Efter att ha arbetat i förskolan har vi uppmärksammat att spel ofta upplevs som en lustfylld aktivitet som uppmuntrar till samspel mellan barnen. Matematiken blir framträdande i dessa situationer, eftersom många spel kräver en grundläggande förståelse för antal och räkning, vilket var något vi uppfattade behövdes undersökas vidare. I studien förväntade vi oss få svar på vilka möjligheter till utvidgad taluppfattning som framträdde samt hur barnen stöttade varandras matematiklärande i de olika spelen. Beskriven studie är kvalitativ i vilken vi med hjälp av videokamera har dokumenterat tre barns samspel vid tre olika speltillfällen i en förskola. Barnen var mellan fyra till fem år. Under observationstillfället medverkade vi som deltagande observatörer. Vid analys av studiens insamlade material, har sociokulturell teori använts samt relevanta begrepp inom taluppfattning, vilka är Gelman och Gallistel principer för räknandets idé och subitizing. Undersökningens resultat visar att valet av spel var av stor vikt för vilket lärande inom taluppfattning som möjliggjordes, samt för vilken typ av kommunikation och stöttning som skapades mellan barnen. De matematiska begreppen framträdde under spelsessionerna, dock problematiserade barnen dem i olika utsträckning. Graden av stöttning skiljde sig även åt mellan spelen, beroende av spelets svårighetsgrad och en vilja hos barnen att upprätthålla spelets flyt. Barnen stöttade varandra både visuellt och verbalt genom spelsessionerna. Ibland korrigerade de dock varandras spelfel utan motivering.Vår förhoppning är att denna studie uppmuntrar pedagoger till att använda spel i ett lärandesyfte samt inspirerar till fortsatt forskning inom fältet.