En undersökning av rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende 3 § LVU ur rättighets- och rättssäkerhetsperspektiv

Abstract

Barnavårdslagstiftningen har utvecklats under hela 1900-talet. Den 1 juni 1991 trädde den nu gällande tvångsvårdslagen, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), i kraft. Gunnar Bramstång har funnit två riktlinjer som präglat barnavårdslagstiftningen under 1900-talet, dels rättsstatstanken, dels tanken om individens rätt att få skydd och vård av staten. Dessa två grundtankar ligger även till grund för denna uppsats där syftet är att undersöka 3 § LVU och rekvisitet annat socialt nedbrytande beteenden ur ett rättssäkerhets- och rättighetsperspektiv. I uppsatsen undersöks vad som kan anses vara ett annat socialt nedbrytande beteende utifrån en rättsdogmatiskt metod. För att närmare granska hur rekvisitet tillämpas i domstol har en rättsfallsundersökning genomförts. Undersökningen består av 48 förvaltningsrättsdomar från år 2008 och 2009. Resultatet av undersökningen visar att andra beteenden, utöver de som uttalas i praxis och förarbeten, tas i beaktande när domstolen bedömer om rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende ska anses vara uppfyllt. Rättsfallsunder-sökningens resultat har analyserats utifrån ett rättssäkerhets- och rättighets-perspektiv. Av analysen framkommer det bland annat att det finns brister i lagen sett ur ett formellt rättssäkerhetsperspektiv och att LVU kan anses vara en svag rättighetslagstiftning.