Att stärka det friska och skjuta upp funktionsnedsättningar – Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatsers påverkan på den sköra äldre personens hälsorelaterade livskvalitet

Abstract

Bakgrund: En åldrande befolkning är ett globalt fenomen och nästintill samtliga av världens länder ser en ökning av andelen äldre. Genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder kan äldre personer få möjlighet att bo kvar hemma i allt större utsträckning och behovet av sjukhusvård eller vård- och omsorgsboende kan således minska. Den åldrande befolkningen ställer även högre krav på hälso- och sjukvårdens kompetens eftersom vården blir allt med komplex i hemmet och antal sköra äldre ökar. Att låta ett hälsosamt åldrande genomsyra vården för den åldrande individen redan från ett tidigt skede är en viktig faktor för att främja en hållbarhet i hälso- och sjukvården. Med åldrandet kommer nya utmaningar som den äldre individen behöver kunna anpassa sig till för att uppnå en känsla av välbefinnande och livskvalitet. Även individens fysiska hälsostatus och funktionsförmåga är av stor betydelse. Hälsorelaterad livskvalitet är således ett viktigt begrepp för att skapa förståelse för individens åldrande, och kan stärkas genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vilka hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser som påverkar den sköra äldre personens hälsorelaterade livskvalitet. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 10 kvantitativa artiklar Resultat: Fem artiklar visade på att deras studerade interventioner hade en positiv effekt på sköra äldre personers hälsorelaterade livskvalitet. Majoriteten av dessa interventioner var specifikt riktade med fokus på träning, nutrition eller läkemedel. Övriga fem artiklar uppvisade en negativ eller utebliven effekt på studiedeltagarnas hälsorelaterade livskvalitet. Interventionerna var inte specifikt riktade utan var av mer multidimensionell karaktär där interventionerna formades utefter respektive individs behov. Slutsats: Det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet bör vara en central del av den äldre individens ordinarie vård. Interventioner för att stärka den sköra äldre individens hälsorelaterade livskvalitet har viss effekt under pågående intervention för att sedan avta, arbetet behöver således pågå kontinuerligt som en del av individens ordinarie vård. En väl fungerande samordningsansvarig vårdinstans för den äldre individen, lämpligtvis primärvården, behövs för att kunna möta behoven hos den allt större andelen äldre i befolkningen och skapa en hållbarhet för individ, hälso- och sjukvården samt samhället.