Utbildning i våld i nära relationer. En kvantitativ studie om betydelsen av personalutbildning för att främja det preventiva arbetet.

Thumbnail Image

Files

gupea_2077_34303_1.pdf (1.01 MB)

Date

2013-10-31

Authors

Journal Title

Journal ISSN

Volume Title

Publisher

Abstract

Introduktion: Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem som främst drabbar kvinnor och barn både nationellt och globalt. I flertalet rapporter om utbildning gällande våld i nära relationer för personal som kan möta våldsutsatta, är man överens om att fler yrkesgrupper borde få utbildning i ämnet för att minska det höga mörkertalet. Syfte: Denna studie hade som syfte att undersöka hur sex yrkesgrupper i Kungälvs kommun förhöll sig till våld i nära relationer i sitt arbete utifrån om de hade fått utbildning eller inte i just våld i nära relationer. Metod: Studiedesignen vi valde var kvantitativ metod i form av tvärsnittsstudie. Frågeformulär konstruerades och delades ut i form av enkäter till 156 deltagare. Sex yrkesgrupper deltog i undersökningen, de var hälso- och sjukvården, polisen, hemtjänsten, grundskola, förskola samt folktandvården. Svarsfrekvensen var 86 %. De besvarade enkäterna fördes manuellt in i en datafil i statistikprogrammet SPSS. Deskriptiv statistik samt analys i aggregerad data utfördes i SPSS av det insamlade materialet. För att kunna jämföra huvudgrupperna i stickprovet, de med utbildning respektive utan utbildning gällande våld i nära relationer, användes korstabeller och för analys användes Chi två test (X2). Resultat: Signifikanta skillnader fanns mellan hur deltagarna besvarat enkäten utifrån huruvida de hade utbildning eller inte gällande våld i nära relationer. Jämförelser mellan grupperna har redovisats utifrån fyra övergripande teman. De var Handlingar och påståenden om våld i nära relationer, Förmåga att upptäcka våld i nära relationer, Handlingsbenägenhet vid upptäckt av våld i nära relationer samt Kännedom om handlingsplan på arbetsplatsen. De signifikanta skillnaderna mellan grupperna gäller majoriteten av frågorna i enkäten. Resultatet av analysen visar bland annat att de med utbildning i våld i nära relationer har lättare för att upptäcka våld i nära relationer. De har mer handlingskraftighet gällande att fråga om våldsutsatthet, samt att det är de med utbildning i våld i nära relationer som tar det viktiga initiativet till att prata om ämnet med våldsutsatta. Diskussion/Slutsats: Vår studie påvisar liksom tidigare forskning att det finns samband mellan utbildning och bland annat förmågan att upptäcka våld. Även i den upplevda känslan av att fråga om våldutsatthet finns skillnader utifrån huruvida deltagarna fått utbildning eller inte. Studiens slutsats var att det fanns tydliga skillnader mellan om personalen hade utbildning eller inte i våld i nära relationer och hur de besvarade enkäten. Utbildning skulle kunna öka det primärpreventiva och sekundärpreventiva arbetet, vilket skulle kunna minska våld i nära relationer. Utbildning kan därmed leda till att minska det höga mörkertal som finns angående denna typ av våld.

Description

Background: Intimate partner violence (IPV) is a large public health problem that foremost affects both women and children, nationally and globally. Several accessible reports about IPV and education for staff that in their occupation can meet battered people shows the importance of increased education for several occupational groups to decrease the large number of unrecorded cases. Purpose: The study explored how six occupational groups, in the municipality of Kungälv, related to IPV in their professions, were influenced by whether they had education in IPV or not. Method: We chose a quantitative approach, a cross sectional study. A questionnaire was constructed and handed out to 156 participations. The occupational groups were a section in a hospital, the police, the home care services, an elementary school, a pre-school and the public dental care. The answer frequency was 86 %. The answered questionnaire were registered in the statistic program SPSS, where the descriptive statistics and analyses was completed in aggregated data. To compare the head groups in the sample, education in IPV and no education in IPV, crosstabs where used and Chi square test (X2) for the analyses. Results: Significant results were found between the two groups, education in IPV or not. The comparison between the groups was presented in four themes. They were Actions and contention about IPV, Capability to identify IPV, Ability to act when IPV was identified and Knowledge about action plan on the place of work. Significant differences between the participants who had received education in IPV and those, without education in IPV, were found for the majority of the questions in the questionnaire. The results show that the participants who had received education in IPV had more capability to identify IPV. They had more ability to act effectually, to ask about IPV and they also took the important initiative to talk about IPV with battered women and children more often. Discussion/Conclusion: Our study demonstrates like other research the relationship between education and for example the capability to identify IPV. This is also the case in the perceived sense about asking about IPV effectually whether the participants had education in IPV or not. The study’s conclusion is that we found relationships that can decrease IPV both with prime prevention work and secondary prevention work. Education is an element that could decrease the high unrecorded rate that exists in IPV.

Keywords

Våld i nära relationer, Utbildning, Samverkan, Implementering, IPV, Education, Interaction, Implementation

Citation

URI

http://hdl.handle.net/2077/34303

ISBN

Articles

Department

Defence location

Collections

Kandidatuppsatser, Folkhälsovetenskapligt program

Endorsement

Review

Supplemented By

Referenced By